Det går inte jättebra för mig, när jag ska shoppa.

Sist, för några veckor sedan, var jag ute efter en mössa. Det som låg i påsarna när jag var klar, var i varje fall inte mössor. Det var smycken, ett par tights, lite hårprylar (men okej, jag hittade en mössa lite senare samma dag - när det egentligen var mat som handlades.)

Idag skjutsade jag min lillebror m.fl till det stora köpcentret - perfekt, eftersom jag verkligen behöver nya skidkläder. Det jag kom hem med? Ett par jeans. Några toppar. Smink. En väska.   

En sådan otrolig tur att jag inte har shopping som hobby, sådär som många tjejer har nu för tiden. Det skulle gå helt åt skogen. Mitt hem skulle fyllas av allt annat än sådant jag behöver.

Undrar vad jag kommer hem med efter nästa tur i affärerna i jakt på täckjacka- och byxor...   

Projekt trädgård är igång. Eftersom det är första gången jag kör det, finns det en hel del att göra. I två år har jag struntat totalt i allt som hör dit; vi behöver inte ens klippa gräset själva och alla rabatter har varit ganska okej, trots ogräs. Det har gått att leva med den i övrigt jättefina och jättestora trädgården. Men i år insåg jag att det är dags. Nu växer ogräset precis överallt och överskuggar helt det fina under och bakom.

Problem nummer ett: Jag kan inget om trädgårdsskötsel. Förra trädgården vi hade tröttnade jag på att rensa bort (det jag trodde var) ogräs i, och lade sten i alla rabatter istället (och stallde krukor på med lite blommor i, som jag struntade i att vattna). 

Problem nummer två: Jag har inga redskap, förutom en liten spade, en grep och en skottkärra med punka på hjulet.

Problem nummer tre: När jag fokuserar på att få fint ute, blir det kaos inne på mindre än en nysning.

Men det kommer att bli fint så småningom! Sanna mina ord, i september kommer jag sitta på balkongen och blicka ut över min färdiga, prydliga trädgård! Som ska bli färdig och prydlig utan att jag köper ett endaste redskap, eller jord, eller medel, eller blommor eller frön. Någon måtta får det ju vara.  

Tror att jag nästan har återvänt till de levandes skara. Nästan. Lite kaffe på det här, så...

Förutom att jag tydligen inte är 20 år längre, så ser jag några anledningar till att jag varit närmast död efter att ha haft en kul kväll:

1) Jag gör kuliga saker för sällan. Är otränad helt enkelt. Och så blir effekten av detta "hellre mycket och sällan än lite och ofta".

2) Man ska inte vara lätt stressad och irriterad just innan man ska iväg. Då är det lätt att det slinker ner lite för mycket lite för snabbt. Bara för att det är så skönt att äntligen få sätta sig ner och slappna av, äntligen "vara framme".

3) Vin är fortfarande en dryck jag inte har full koll på. Härmed ger jag upp och återgår till bästaste BFF:en cider, när jag ska någonstans!

Men kul var det! Tack Sofia! Vi måste definitivt göra om det - men då ska jag ha full koll på mina två (alkoholfria?) cider som jag kommer att nöja mig med...   

//Sign 20 going on 40 

Älsklingsporslinskoppen som jag fick 1978, när jag var fem år, har hängt med sedan dess. Nästan dagligen under hela barndomen och tonåren. Som vuxen har jag alltid haft den bland mina övriga koppar.

Men nu tyckte jag att det var dags att lägga den i en "spara-låda" i förrådet. Så att den inte går sönder. Det vore ju himla synd, när den har klarat sig i 35 år.

Med koppen i handen snubblar jag över en bit kartong på förrådsgolvet, på väg mot mina "spara-.kartonger". "Åh nej, akta muggen, muggen får inte gå sönder" var min första tanke när jag liksom i slow motion ramlade framåt. Försökte ramla utan att ta i med kopphanden. Men det gick inte. Aj. Krasch.

Det var den muggen, det. Efter ett långt och framgångsrikt liv, slutade den sina dagar på ett betonggolv.

R.I.P

Koppen

1978 - 2013

Du kom, du såg, du kraschade

(Men jag sparade skärvorna, som jag kanske orkar limma ihop till en kopp igen när jag sitter på ålderdomshemmet.)

Idag blev en sådan där dag, när inget blev som man hade tänkt. Men frågar ni mina barn, så är de nog bara glada för det; på grund av en trasig bil har de fått pannkakor till både lunch och kvällsmat. Som plåster på såren för att de fick samma mat två gånger, blev det glass till efterrätt på kvällen (eller, så blev det glass till efterrätt för att mamman var så grymt sugen). Säg inget till Anna Skipper...

Bilens batteri tyckte tydligen inte om att jobba på en röd dag. Eller så protesterade det mot att jag lånade ut bilen. Märklig timing; jag har vetat i månader att mina syskon behövde låna bilen just idag. Bilen har gått finfint. Imorse hämtade de den, och en halvtimme senare var den död.

Stackarna fick ta alla sina grejer - datorer, väskor, sovsäckar - och åka tåg med massa byten istället. Vi blev utan bil, pappan i familjen fick ta bussen ända till stan för att handla mat så att jag plus fyra barn klarar oss över dagen imorgon, tills han kan komma hem med en (dyr) hyrbil.

Vad bilen kommer att kosta att laga, tänker jag på en annan dag...

Men sådant är livet. Ibland kraschar saker, särskilt sådana saker som man kanske inte har möjlighet att underhålla som man borde.

Idag är också det datum då mamma dog, nu för sexton år sedan. Otroligt vad tiden flyger. Det känns inte alls som om att det skulle vara så många år sedan jag såg henne senast! Det känns riktigt konstigt, i mitt huvud känns det mer som om att det kanske var ett par år sedan eller så.

Lite mer glass på det...

Glamour, överallt glamour! Mitt liv är så fantastiskt spännande och fartfyllt att jag knappt vet var jag ska göra av mig.

Igår till exempel, jagade jag en skadad liten mus som katterna inte iddes göra slut på. Naturligtvis iförd det senaste från Prada. Jag, alltså. Inte musen. Upptäckte även två döda möss och en död råtta i förrådet. Jakten resulterade också i att tvättmaskinen drogs fram vilket i sin tur krävde åtgärder där den stått. Och det förde till en total ommöblering av badrummet. Glamour kan även vara svettigt!

  En morgonbild på mig, nyss uppstigen ur sängen.

Efter fem klädombyten och tio parties var det återigen dags att hantera autismutbrott. Denna gång utlöst av tvånget att sitta kvar vid matbordet när vi äter alla tillsammans.Sippade lite champagne medan tolvåringen skrek och kastade saker. När jag stod och plattångade mitt vitblonderade och hårförlängda svall, utbröt det ännu ett bråk. Mellan de tre yngre barnen. Med mild stämma (som naturligtvis bryter på Hollywoodamerikanska) bad jag dem sluta slå ihjäl varandra.

  Här är jag på väg till ICA för att handla lite mjölk.

Loungade en stund på kvällen, sedan blev det natt med tillhörande kiss i barnsäng och dusch av barn.

Självklart såg jag perfekt ut. Då också. Inte en skrynkla på sidennattlinnet.

And now, shopping for more tazzels! *kindpussar*

Det känns riktigt ovant att både ha lust och tid att blogga lite. Jag kanske är sjuk?   

Då saknas det bara ämnen att skriva om... det blir inte lättare av att jag nästan aldrig följer nyhetsvärlden. Barnkanalen styr mitt liv och den enda musik jag råkar lyssna på kommer från Alice Babs eller Mora Träsk. Eller Euphoooooooooriiiiaaaaaaaaaaaa. 

Just nu är det projekt döda råttor. "Stora Huset" är tydligen ganska fullt av dem. Tillräckligt många för att bita av elledningar och andra viktiga elprylar, bajsa ner i kökslådor och många andra ställen, springa i så gott som alla väggar, ses springande över ett golv, ha sönder diskmaskinen och husera typ... ÖVERALLT. Otroligt äckligt! Det är tydligen "råttår" i år, var det någon som sade. No kidding! Men varför? Och hur får man bort dem? Vägrar använda råttgift. Har köpt stora råttfällor och visst, de har tagit ett par stycken men förmodligen är det många. Har också tagit hit mina två katter, som visserligen är unga (fem månader) men kanske kan plocka någon i alla fall. Fast om det är råttår, så lär det väl kunna komma in nya hela tiden?

Ja, vidrigt är det, oavsett. Vill bara vända upp och ner på hela huset och SANERA! Med KLORIN! ÖVERALLT!!!

Problemet med det är att huset har tre våningar och det tar en satans tid att gå igenom med en vanlig veckostädning, så hur lång tid ett saneringsprojekt skulle ta vågar jag inte ens gissa på. Tid jag inte har, det är i alla fall ett som är säkert.   

Får väl ta det lite i taget. Så kanske det är klart till våren.....

"Bloggar hippt från min iPhone" och vinkar till K <3

Imorgon är det söndag. Inte heller den här helgen har ägnats åt fredagsmyz med Taco's, att shoppa Shabby Chic-vita inredningsdetaljer eller gå på parmiddag där männen pratar grill och renovering medans kvinnorna sippar vin och pratar om Shabby Chic-vita inredningsdetaljer.

Stackars mig.