Det finns nog ingen som inte skriver under på att fästingar är bland det äckligaste och vidrigaste som finns. De flesta uttrycker sig på ganska exakt samma sätt när ämnet kommer upp: "Åh, usch, fästingar är det värsta jag vet!" Så även jag.

Visserligen uppväxt på landet bland djur, och djur får fästingar. Men dem fick mamma ta bort. Om jag ens misstänkte att någon av hundarna eller katterna kanske möjligtvis hade en fästing så gick jag långa omvägar förbi dem...

Tyvärr var jag dum nog att skaffa fyra katter trots att jag inte längre har en mamma som kan ta bort fästingar åt mig. Fast om jag ska vara lite snällare mot mig själv, så var det bara två katter jag skaffade och de skulle vara innekatter. Men varför tänkte jag ens tanken att släppa ut dem? Jag måste ha glömt somrarnas fästinghelvete efter att ha levt så många år utan djur (råkade gifta mig med en allergiker).

Fyra katter som är ute 23 timmar om sommarens dygn, på landet i buskar och gräs, det blir många fästingar det. Jag fick bita ihop och göra en Nike. Just Do It.

Nu kan jag ta bort dem men fy satan vad jag avskyr det. Bara tanken på att själv få en fästing har alltid gjort mig illamående. För jag har klarat mig, länge. Men till sist fastnade en liten jäkel. Det var några år sedan, den blev snabbt borttagen (medan jag försökte dölja min inre hysteri för barnen). Ett trauma, men utan efterföljande fysiska men.

I år åkte jag och barnen som vanligt till Köpenhamn, det gör vi på somrarna. Där finns det inga fästingar. I området ovanför, mot Helsingör ungefär, finns de små liven. Inte i huvudstaden, och vem har för övrigt hört talas om att fästingar trivs i storstäder? Inte jag i varje fall. De vill väl ha gräs och andra gröna grejer. Döm om min förvåning när jag en morgon vaknar med en..... wait for it.... fästing på höften!?!

(Borde ha tagit metron bort till Nörrebro, klivit upp på Rigshospitalets tak och hytt med näven mot himlen: "Fästingdjävlar!" Där är förresten min äldste son född. Ja, inte på taket, men på Riget.

Den här då: En dansk fästing på svensk "mark". Jag är så rolig att klockorna stannar.)

Jag var i varje fall på rätt ställe. Hos min enda kvarvarande förälder. What´s the odds?!?    

Så jag kunde få bli de där fem åren gammal som jag plötsligt kände mig och ropa "paaaaappaaaaaaaaaaaaa!!!!!! Ta BORT den där!!!!"

Pappa ryckte ut  (ha.. ha..) och jag tänkte inte mer på saken. Det var fyra veckor sedan. Igår när jag vaknade var det plötsligt en stor, rund och väldigt röd ring runt märket efter bettet.

Tack så jävla mycket.

Jag brukar inte vara hypokondrisk alls, snarare tvärtom. Men nu har jag fått en släng av det också.

Jag menar, vore det inte logiskt enligt någon karma-lag? Jag mår nog lite för bra, enligt livet/universum/Vishnu. Är lite för pigg, glad och allmänt sund och lycklig nu, när jag äter bra och motionerar. Så kan man ju inte få hålla på i all evighet. Borrelia - because I´m worth it (a´la L´Oreal)?

Nåja. Det går nog bra. Kanske tack vare en inte-så-populär-person, som trots allt kan vara bra att ha ibland, nämligen min exman. Jag borde nog vara lite mer tacksam över privilegiet att slippa ringa vårdcentral, kanske behöva vänta flera dagar på ledig tid på vårdcentral, sitta i väntrummet på vårdcentral osv. Jag behöver bara skicka ett sms. "Hjälp jag har fått Borrelia skriv ut penicillin NUUUUU".

Mvh Bortskämd bitch, som tänker flytta till Norrland.

Borrelia - Wikipedia

"I det första skedet, efter en inkubationstid som varar i 3-32 dygn (oftast en eller två veckor), visar sig oftast en rodnad i området runt bettet som över tiden ökar i storlek, kallad erytema migrans. Rodnaden saknas dock hos minst 25 procent av de drabbade. Hos män blir rodnaden ofta ringformad med uppklarning centralt, medan den hos kvinnor oftare framträder som en homogen rodnad som centralt är mörkare röd. Detta kan vara det enda symptomet, men ofta uppträder samtidigt mer generella sjukdomssymptom som muskelvärk, ledvärk och feber. I bland uppstår liknande rodnader på flera ställen på kroppen ("multipla erytem"). Ofta uppstår en lilablå rodnad i samband med fästingbettet redan inom några timmar. Detta är inte ett tecken på borrelia, utan en direkt reaktion på själva bettet utan samband med eventuell infektion.

Efter tre eller fyra veckor kan en rad symptom uppstå. Dessa kan vara trötthet, stelhet i ansikte och nacke, värk i ögonen, överkänslighet mot ljus, blindhet, hörselnedsättning, tinnitus, överkänslighet mot ljud, smärta i näsan vid andning och sinusbesvär, ledvärk, svullna knän, hudutslag, smärta i testiklarna, smärta i perineum, ofta förekommande eller smärtsam urinering (polyuri och dysuri), smärta i buken, muskelvärk, ryggvärk, värk i korsryggen, värk i bröstet, smärta i höften och skinkan, migrän, huvudvärk, yrsel, balanssvårigheter, blå-röda utslag i fotsulan som övergår till en röd-vit atrofi av huden, förtunning av hud under foten, förlust av känsel och avdomning i extremiteterna, neurologiska besvär, problem med minnet och förvirring, utfall av ilska, perioder av likgiltighet, koncentrationsproblem, hjärtproblem, återkommande rethosta med små mängder slem, tand- och käkinfektioner, tandgnissling, värk i käkmuskulatur och artrit.

Om man misstänker borreliainfektion, särskilt vid allmänsymptom, bör man söka läkare. I det första infektionsskedet där enbart erytema migrans (den karaktäristiska hudrodnaden) föreligger, har antikroppar ännu inte hunnit utvecklas. Serologiska tester är därför av begränsat värde och kan missleda läkare om denne inte känner till dessa begränsningar. I nästa skede kan lederna, hjärnhinnan och i sällsynta fall hjärta angripas. Ansiktsförlamning är en inte ovanlig komplikation. Symptomen kan, särskilt om de lämnas obehandlade bli mycket långvariga och i vissa fall även bestående. Prov kan ibland påvisa antikroppar i blodet och vid misstanke om hjärnhinneinflammation också i ryggmärgsvätska. Evidens om tillgängliga provmetoderna vid infektion längre än tre veckor är dock motsägande. Dessa tester kan därför bidra till att ställa diagnos, men kan ofta misslyckas med att påvisa antikroppar. Forskningsevidens om diagnostik genom serologi eller spinalvätska av kroniska fall finns inte eftersom man inte kan låta bli att behandla konstaterade borreliafall för att få evidens om de kroniska tillstånden. Kronisk eller sen borrelia är sålunda en klinisk diagnos, det vill säga man diagnostiserar genom att undersöka patienten och inhämta den relevanta historiken. Symptomen varierar avsevärt från individ till individ och från tid till annan varför någon typisk sjukdomsbild inte finns. Det kan därför vara mycket svårt och tidskrävande att ställa diagnos. Många fall går oupptäckta eftersom symptomen kan likna en mängd andra tillstånd och sjukdomar."

 

Zeunertz

21 augusti 2015 08:25

Fästing sa du? Känner inte till ... fast jag är ju från Norrland. ;) Allvarligt skämtat. Krya på dig nu!

/M

http://Zeunertz.bloggplatsen.se

Xecute

21 augusti 2015 09:39

När jag var tonåring drömde jag om att få flytta till Karesuando eller Vittangi. Som tjugoplussare ville jag bo i Gällivare. Att det inte finns fästingar i Norrland har inte minskat min kärlek till denna underbara del av Sverige. Bygg en friggebod någonstans vid valfritt fjäll (med plats för fyra barn) så börjar jag packa. Och tack!

 

Gubbfan

22 augusti 2015 15:46

Borrelia, uschinamej
Man får väl hoppas att du blir av med eländet snabbt.
Antagligen var Vår Herre präktigt bakis när han skapade fästingar.
För inte kan väl Vår Herre varit en hon?
Bara vi karlar kan vara så dumma att vi skapar sådana små monster.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...