Bibliotek = kunskap, intelligens, finess?

Jajjemän. Om ni frågade mig. För femton år sedan.

"Förr" var det enkelt att etikettera folk. Det första jag alltid tittade efter hemma hos andra var böcker. Det sade så mycket om en person. Faktiskt, på riktigt. Ett hem utan böcker beboddes till 99% av gångerna av någon som visade sig, förr eller senare, vara ganska enkelspårig. På det ena eller andra sättet och alltid på ett negativt sätt.

Själv hade jag, förstås (.....), nästan ett helt bibliotek. Jag älskade mina böcker. Allihop, från A till Ö. Jodå, jag levde upp till mina egna förväntningar. Det var ordnat i ämnes- och bokstavs- och storleksordning.

(Nämnde jag att detta var innan jag fick barn? Barn älskar att riva böcker ur bokhyllor... )

Men vad sade min samling böcker om mig? Att jag var smartare än andra?

Troligtvis var jag under en ganska lång period mer beläst än medelsvensson, men det säger inte mycket om vare sig IQ eller streetsmartness. Egentligen. Under samma tid jag hade alla böcker framme till allmän beskådan, gjorde jag ytterst korkade livsval! Inte smarta alls, någonstans. Inte heller vann jag några priser i IQ-tävlingar eller ens gick ut gymnasiet.

Som barn och tonåring var jag bokmal deluxe. Svalde i snitt en bok per varannan dag. Om inte till och med en om dagen, men det var under min Barbara Cartland-period och den räknas inte....

(Inte heller Vita Serien, eller Harlekin, okej?!?)

Jag läste Shakespeare. Jag läste Martinsson. Jag läste Dostojevskij och gud vet allt och lite till. Men vad gav det mig, i livet? Förutom många timmar i skolans bibliotek, när jag egentligen kunde ha hängt med roliga kompisar på rasten. Eller skaffat en pojkvän och haft ett liv.

Ja, lite som Haley och Alex i "Modern Family". Man hejar ju på Alex, nörden. Hon som pluggar järnet, är smart som ett as och vass som en syl. Men Haley är populär, snygg, har pojkvänner - har roligt. Hm.

I varje fall. Nu för tiden behöver man inte böcker egentligen. Allt finns i datorn. Vill jag veta mer om massmedias påverkan på tonårskillar går jag till datorn, inte till biblioteket. Vill jag lära mig allt om ogräs går jag till datorn. Jag går däremot kanske inte till datorn om jag vill läsa en roman eller biografi - men personligen är jag inte en romanperson. Det var många år sedan, och min boksamling (som numera befinner sig i ett oräkneligt antal kartonger) består minst till 70% av annat än just romaner. Faktaböcker av olika slag. Och biografier (älskar).

Så nu, såhär i mitten eller något av 2000-talet, säger folks innehav/brist på innehav av böcker ganska lite.

Att inte ha böcker i sitt hem betyder inte längre per automatik att personen är totalt illiterat och har noll koll på annat än den mikrolilla världen (den lilla lilla egna, personliga världen allra närmast, ö.a)

Det betyder inte längre automatiskt att personen har en väldigt begränsad verbal och skriftlig vokabulär. Att den saknar stil och finess (sade hon som spiller nästan varje gång hon äter).

Så hur ska jag nu kunna hissa och dissa mina medmänniskor?!?!?