Fyra barn, stort hus = två saker som var för sig är alldeles underbara! Jag älskar mina barn och jag älskar det här huset.

Däremot älskar jag inte det omöjliga uppdraget att hålla ordning på allt samtidigt.

Det går inte. Oavsett hur mycket eller lite barnen själva hjälper till med städning av både sina egna rum och saker, och övriga huset (vilket de har gjort extra mycket den senaste veckan). Det är helt omöjligt att ha det välstädat i varenda rum i hela huset samtidigt.

Sedan ett par dagar håller jag på med att rensa och städa vårt stoooraaaa förråd som ligger på bottenplan, i anslutning till själva huset. Fixar med trädgården lite lätt, och grejar med andra saker som inte har att göra med städning. Cyklarna skulle fram och göras i ordning, till exempel. Det innebär att resten av huset har "fallit ihop" totalt på de här två dagarna. Så fort går det, för det var riktigt trevligt här tills jag fick för mig att ta tag i förrådet. Jag hade för en gångs skull verkligen gett mig den på att hålla någorlunda ordning nästan överallt. Men nu ser det ut som ett nybombat Beirut igen.

Samma sak händer förstås om jag bara är lite extra trött en dag eller två, eller sjuk i flera dagar. Pang! så är det kaos.

Därför undrar jag hur de där Shabby Chic-perfekta hemmens ägare gör. Är de aldrig sjuka, har de städhjälp, trädgårdsmästare, vad?!?!?

Å andra sidan, so what. Det är förmodligen bara jag som blir irriterad på röran. Barnen bryr sig inte nämnvärt, och så länge de mår bra så är det ju lugnt. De vill nog hellre ha sina cyklar och hellre ha en glad mamma än en sur städmamma. Nu är det ju också så skönt ute att man kan vistas där, istället för inne i krigszonen :-)))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...