Det är stort när ens barn för första gången har en kompis som sover över!

För tredje gången är jag med om detta i ett barns liv; när det kliver över en av livets trösklar. Före idag var han ett barn som aldrig hade haft en kompis hemma på övernattning, för han var för liten för det.  Nu är han stor!

Så imorse var det också premiär för "Erik-frukost". Det lär vara första frukosten av många, många, som Erik är här. Elvaårige N:s allra första riktiga kompis är fortfarande hans närmsta vän och har sovit över hos oss fler gånger än jag kan räkna. De lärde känna varandra på dagis i fyraårsåldern.

Nu är det déja vù big time, när jag ser min E och hans mörkhårige vän Erik. De liknar verkligen N och (mörkhårige, halvgrekiske) Ludvig i den åldern!

Däremellan har jag varit med när nu sjuåriga dottern G har träffat sin första vän och haft sin första sovaöverkompis, och det kändes också stort förstås! Skillnaden nu är att E och Erik liknar N och Ludvig så otroligt mycket, inte bara utseendemässigt utan också i vad de leker; det är Lego och Star Wars som gäller. Precis som för N när han var fem och älskade "Dartur Väjdur". Så jag blir lite extra sentimental.

I måndags fyllde G sju år, i går fyllde E fem år. Snart fyller M fyra och N är hela 11½.... hur gammal JAG har hunnit bli törs jag knappt tänka på!  

Det är lustigt att N och E, mina söner alltså, inte bara liknar varandra mycket rent utseendemässigt, utan också har stora likheter i temperament och intressen! Och att mina två döttrar G och M liknar varandra både till utseende och vad de gillar att göra! Bland det bästa som finns med barn är ju att iaktta deras utveckling och notera likheter och skillnader. Ett nöje som är förbehållet oss som har friska barn, utan fysiska/psykiska handikapp... och jag är tacksam varje dag för att mina barn är just friska, särskilt eftersom jag i min närhet har vänner med barn som inte är det. Tack för mina fina, känsliga pojkar och mina härliga, vilda döttrar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...