Slutar inte skratta åt den här bilden, hur många gånger jag än ser den.

Min äldsta dotter G fyller sju år idag. Sommaren efter att jag fyllt sju, var en dag speciellt långtråkig. Jag gnällde om hur trååååkiiiiigt jag hade, tills min mamma sade "men snart börjar skolan, du får passa på att ha lite tråkigt och vara ledig!"

Ja, jag minns väldigt mycket från när jag var sju år. Och bakåt, ända bak till tvåårsåldern faktiskt. Konstigt nog, för mitt närminne fungerar knappt alls. Min hjärna liknar gamlingars -  barndomenoch tonåren har massor av plats och bilder men inte de senaste åren.

Det känns lite märkligt att G fyller sju. Hon var ju nyss liten. Jag var nyss liten, med en bebis, min lillasyster, hemma. Min äldsta son N fyllde väl nyss sju? Inte? Jag hänger inte med i tiden längre. Vill inte! Måste den gå så himla fort?