Elvaåringens klass gör skoltidning. Därför bad deras lärare mig att komma och berätta hur man gör just tidningar. Jättekul tyckte jag, som provat på det förut i elvaåringens tidigare klass, när de gjorde skoltidning i trean.

Så jag kom till klassen en förmiddag för några veckor sedan. Med mig hade jag inte så mycket; några kladdiga punkter i ett block som jag glömde kolla på, och en mailad bild från Aftonbladets redaktion. Bara för att visa hur jättestort det kan vara. Men också hur jättelitet det kan vara - mindre än deras klassrum.

Alla barnen fick avbryta med frågor så ofta de ville. Här körs inga frågestunder efteråt, när man ändå glömt hälften av det man ville fråga!

Det var en väldigt oblyg klass och det var ju bra. Jag fick verkligen massor av frågor!

Men nu kommer jag till det som störde mig.

Först en bakgrund: Jag var ett mobbat barn i skolan - från fyran till nian. De som var värst var tjejerna - tjejer vet verkligen hur man riktigt jävlas på det där tysta sättet. Utfrysning, kommentarer i förbigående som bara jag hörde, blickar, hånflin och så vidare. De där tjejerna var förstås själva jättesnygga och jättepopulära och jättetjejiga.

Min elvaåring är som jag i den åldern. Jag var blyg, han är blyg. Jag var lugn och tystlåten, han är lugn och tystlåten. Jag var inte tjejig, han är inte killig.

Ok, tillbaka till klassrummet igen. Längst fram satt ett par tjejer. Den ena räckte upp handen i tid och otid, verkligen hela tiden. Jag hade redan noterat att hon var en av de populära tjejerna, det syntes lång väg. När hon satte igång att fråga saker, blev jag sakta men säkert mer och mer irriterad. Dels var frågorna rejält korkade, hon frågade saker som visade att hon inte egentligen lyssnat på vad jag sade, hon ville helt enkelt bara synas och höras. Dels räckte hon flera gånger upp handen bara för att berätta något skrytsamt om sig själv eller sin jättejättejättecoola syster som varit med i tidningen Ridsport. Till sist höll jag på att spy på henne! All gammal aversion mot "sådana där" tjejer vällde upp. De där vidriga, självupptagna tjejerna som tycker att de är snyggast i världen och kan styra och ställa med alla andra som de vill.

Så där stod jag, 39 år gammal, och försökte trycka tillbaka elvaåringen inuti som helst ville säga saker som man inte får säga till ett barn när man är vuxen...   

Men förutom det var det jättekul!