Det är stort när ens barn för första gången har en kompis som sover över!

För tredje gången är jag med om detta i ett barns liv; när det kliver över en av livets trösklar. Före idag var han ett barn som aldrig hade haft en kompis hemma på övernattning, för han var för liten för det.  Nu är han stor!

Så imorse var det också premiär för "Erik-frukost". Det lär vara första frukosten av många, många, som Erik är här. Elvaårige N:s allra första riktiga kompis är fortfarande hans närmsta vän och har sovit över hos oss fler gånger än jag kan räkna. De lärde känna varandra på dagis i fyraårsåldern.

Nu är det déja vù big time, när jag ser min E och hans mörkhårige vän Erik. De liknar verkligen N och (mörkhårige, halvgrekiske) Ludvig i den åldern!

Däremellan har jag varit med när nu sjuåriga dottern G har träffat sin första vän och haft sin första sovaöverkompis, och det kändes också stort förstås! Skillnaden nu är att E och Erik liknar N och Ludvig så otroligt mycket, inte bara utseendemässigt utan också i vad de leker; det är Lego och Star Wars som gäller. Precis som för N när han var fem och älskade "Dartur Väjdur". Så jag blir lite extra sentimental.

I måndags fyllde G sju år, i går fyllde E fem år. Snart fyller M fyra och N är hela 11½.... hur gammal JAG har hunnit bli törs jag knappt tänka på!  

Det är lustigt att N och E, mina söner alltså, inte bara liknar varandra mycket rent utseendemässigt, utan också har stora likheter i temperament och intressen! Och att mina två döttrar G och M liknar varandra både till utseende och vad de gillar att göra! Bland det bästa som finns med barn är ju att iaktta deras utveckling och notera likheter och skillnader. Ett nöje som är förbehållet oss som har friska barn, utan fysiska/psykiska handikapp... och jag är tacksam varje dag för att mina barn är just friska, särskilt eftersom jag i min närhet har vänner med barn som inte är det. Tack för mina fina, känsliga pojkar och mina härliga, vilda döttrar!