Magsjukan verkar vara över. Till förmån för förkylning med hög feber hos tre av barnen...

Det bådar inte gott inför lördag. Då ska jag och N sitta på ett tåg i mer än fem timmar. Det blir inte roligt om någon av oss är sjuka! Alltså får just vi inte bli sjuka. Hör du det, Du däruppe?

Vi ska till Köpenhamn, N ska hälsa på sin biopappa som han inte träffat på ett och ett halvt år. Jag följer med ner och åker hem igen på söndag. Visst, han kan åka tåg själv, men på vintern går det inte att lita på SJ överhuvudtaget. Tågstopp, krångel, you name it. Mamma följer med och levererar gossen säkert, punkt slut.

Mamma passar också på att träffa sin egen pappa.

Min pappa som också bor i Köpenhamn, N:s morfar. Vi öppnar med att sova hos morfar båda två. Det blir mysigt!

Nu ropar ett feberbarn. "Törstiiiiiig!"

Hela förra veckan gick i kräksjukans tecken. G var först ut på lördagen (4/2), kräktes ett antal gånger men på söndagen kände hon sig helt frisk och pigg. På måndagen blev hon sjuk igen och kräktes flera gånger... N mådde dåligt på söndagen och kräktes litegrann på kvällen, mådde jätteilla dagen efter och fick springa på toa några gånger. Han mådde fortfarande dåligt på tisdagen, då vi firade M som fyllde fyra år. E fick stanna kvar en vecka extra hos farmor och farfar för att slippa bli sjuk. Onsdag morgon visade det sig att pappan blivit smittad och han låg däckad i två dagar. Under tiden var N frisk en dag, men mådde dåligt dagen efter igen och kräktes på torsdagen. G fick gå till F-klassen på torsdagen och har varit frisk sedan dess. Varken jag eller lilla M blev sjuka. Jag har ätit mängder av vitpepparkorn, men M har ju inte gjort något speciellt. Vi var glada att ha klarat oss från den här omgången...

Igår, söndag, var det dags för fyraårskalas och E kom äntligen hem! Men strax innan det skulle börja, upptäckte jag att M hade hög feber. Alvedon och ett lugnt kalas fick det bli. Hon började snora som sjutton också, det rann och rann och hon nös ut mängder. I natt kräktes hon. Inte bara en gång, utan flera, rejäla. Kräksjuka plus feber och förkylning - lilla snuttan!

Då var det bara jag kvar som inte har blivit sjuk. Än. Ja, och E, förstås, som varit borta.

Jag som trodde det var över i lördags.... suck......

Förbaskade långdragna vinterkräksjuka! Vi är för många i samma hus helt enkelt. Barnen får snart ta och flytta hemifrån.   

//Trött på tvätt

Whitney Houston är död.

Artisten Whitney kommer alltid vara en av mina favoriter. En fantastisk röst har tystnat.

Mamman Whitney gav sin dotter en svår, drogkantad uppväxt och de checkade in tillsammans på behandlingshem...

I´m your baby tonight

Det här är "min" Whitney. Vila i frid.

Trodde jag drabbats av kräksjukan som resten av gänget här hemma legat däckade i, en i taget, under veckan.

Men nä.

Jag är tydligen bara gammal.

Drack en cider igår. En (1) cider. Visserligen en 7,0:a, men jag hävde den inte direkt, tvärtom. Sippade lite då och då under fredagkvällens lopp medan jag pysslade med de ombytta barnrummen.

Idag mådde jag som en metalrockare efter en big fourkonsert 1984...

Sprängande huvudvärk som Ipren bara gjorde värre, illamående, flimrig... tvungen att lägga mig och sova efter att ha varit uppe och fixat frukost åt barnen. Körde upp pappan istället och begravde mig under täcket, säker på att ha fått kräksjukan

Men när jag vaknade igen var allt frid och fröjd.

Fnys!!!!

Okej, min kropp är alltså 87 år, men mentalt ligger jag i alla fall på 19 år.   

Nu är det lördagkväll och på Facebook kan jag läsa vad alla människor hittar på, de som har ett liv.

Själv tvingas jag titta på melodifestivalen, för nu har G upptäckt genom kompisar att det minsann går... och jag tänker INTE smyga i mig lite alkohol för att döva tristessen! För då lär jag väl ligga däckad halva dagen imorgon igen...

Imorgon ska det bakas bakelser, vilket jag aldrig någonsin tidigare gett mig på. Också det är sjuåringens "fel" - hon har en prinsessbok där det ingår recept som hon i åratal velat att vi ska ge oss på.

För flera veckor lovade jag att okej, vi kan väl göra sådana där till lilla M:s kalas.

Nu ångrar jag det löftet. Jag avskyr ju att baka och laga mat! Men jag får stå mitt kast och har laddat med alla femtioelva ingredienser.

Kalas imorgon alltså. Men inget megabarnkalas, bara lite släkt som kommer med presenter och fikar. Fast jag lär få vara barnstandin och leka lekar så det står härliga till, för det har lilla M deklarerat att hon ska ha. Det ska vara blindbock och hela havet stormar och gud vet allt. När man blivit fyra år har man väldigt bestämda åsikter!   

Julen är visserligen över, men...

...tillsammans med Anne Taintor känns det som julafton varje dag!  

Adjö är ej för alltid, farväl är inte slut

Kristin har somnat in.

Den "fucking jävla kuk-cancern" vann.

Lilla T förlorade sin mamma, bara tre år gammal.

M förlorade sin fru.

A och K sin dotter.

B sin låtsaslillasyster.

Hela världen har förlorat en lysande, varm människa.

Jag kan inte beskriva Kristin bättre än det görs här, i "den perfekta bröllopsgåvan".

Det är märkligt att de "goda" så ofta blir ryckta i förtid, medans "ont krut inte förgås så lätt".

Ingen förtjänar att dö... men ändå tycker jag att det borde placeras om i kön till himlen. Så att de finaste människorna står sist! Självmordsbombare som ändå vill dö, varför får inte de cancer? Egoistiska materialister som solar solarium varenda dag förutom när de roar sig med att mobba andra, varför får inte de hudcancer? Varför får en person som var vacker på både utsidan och insidan, som gjorde allt för att hålla sig från solen, hudcancer?

VARFÖR?

Silvergirl plågas inte mer.

Hennes föräldrar plågas desto mer.

Det är fullkomligt onaturligt att förlora ett barn!

När jag förlorade min mamma, tyckte jag ändå att det måste vara värst för min mormor.

Mamma dog visserligen alldeles för tidigt, men det är ändå lite mer naturligt att överleva sina föräldrar, än att överleva sina barn!

Jag kan inte ens tänka tanken att förlora något av mina barn.

Så jag tänker mycket på Kristins föräldrar. Mycket. Må de orka igenom den värsta tiden.

Må lilla T få växa upp utan sorg, med människor omkring sig som berättar om hans fina mamma!

Kristin kommer alltid, alltid att leva vidare, i många människors hjärtan.

Sail on, silvergirl...