Fantastiska bloggaren Zeunerts senaste inlägg om sommarlovet fick mig att fundera. Hur viktigt är det att fylla barnens sommarlov med aktiviteter och resor? Och var ligger ribban nu för tiden egentligen?

En del verkar hetsa sig igenom hela lovet. Måste hinna med minst en utomlandsresa, pressa in andra kortare upplevelseresor (typ Liseberg), ha femton grillpartyn och åtta andra somriga tillställningar medan de samtidigt förstås är i sommarstugan eller i den jätteflådiga megastora husvagnen som ser ut som ett sommarställe eftersom man anlagt både trädgård, trädäcksaltan uthus, staket, friggebod och vedbod vid den.

Därmed höjs ribban för vad man "ska" ge sina barn på lovet. För alla föräldrar.

Som vuxen utan barn suckade jag bara roat och lätt hånfullt åt dessa stressmongon.

Men med barn, som vuxit sig stora så att de omges av andra barn de kommunicerar med, hamnade jag i en annan sits. Självklart infinner sig en viss avundsjuka hos mina, när de får höra historierna om än det ena, än det andra.

Å andra sidan vet jag flera andra familjer som gör som jag - det vill säga är hemma på somrarna. Tar det lugnt. Åker och badar på den lokala stranden. Kanske en eller två dagsturer till något roligt ställe men that´s it. Man måste inte hoppa på sommarlovskarusellen! Den snurrar bara fortare och fortare och fortare tills alla mår illa och vill gå av...

Så när mina barn frågar varför vi inte åker till Legoland, Liseberg och fan och hans moster, svarar jag lugnt; "Ett: för att vi inte har råd att åka på hundra grejer och två, för att vi har mysigt när vi är tillsammans ändå."

Äkta kärlek är att kunna sitta still, ha tråkigt och vara tysta tillsammans, eller hur var det?   

 

Jess

12 juli 2015 23:08

Tyvärr så känns det som om det blir någon slags hysteri när det blir sommarlov. Våran familj är hemma möjligen nån dagstur eller liknande, dels pga ekonomi men även för att barnen inte klarar av att hantera hattande och dattande.
Tack för dina ord i min blogg.

http://attvaraannorlunda.bloggplatsen.se

 

Zeunertz

20 juli 2015 07:47

Ah, me not worthy. :)
Jag har tre veckor kvar att göra nåt hisnande.

/M

http://zeunertz.bloggplatsen.se

Xecute

20 juli 2015 10:35

Tre veckor är ju aaaaaaaaaaaaaslång tid! Men det måste vara så hisnande att man "skriker ihjäl" (nytt uttryck tydligen.......) :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...