Skräckfimer. Zombiefilmer. Psykologiska thrillers.
Inte min kopp te...

Jag är en sån där känslig människa. En som knappt törs läsa nyhetstidningar ifall det är några rubriker om barn eller djur som far illa - det räcker med en enda, förbifladdrande rubrik i stil med "pappa ströp bebis" för att jag ska ha en klump i magen i minst en vecka efteråt och ja, jag kommer drömma mardrömmar om det också. På sant!
Såg "Willow" med min lillasyster när jag var 17 år. Då var hon 10 år. Jag led och blundade när det blev för spännande och läskigt, och det var ändå en fantasyfilm, för barn... Efter ett tag utbrister min lillasyster "men det är ju bara en film!"
....ja, ja. Det är bara filmer. Jag vet. Men jag har alltid varit känslig. Har i alla fall kunnat läsa nyheter, fram tills jag fick barn. Efter det förvärrades känsligheten till absurdum.

  Val Kilmer i Willow-style

Så jag vägrar alla slags läskigheter. De få skräckfilmer jag redan har sett, som tonåring, är för evigt fastsvetsade i minnet. Den lilla pojken som torterades till döds av sin mamma och styvpappa likaså, för att inte tala om Fritzl... Mannen som kan ersätta Satan.

Det här skriver jag samtidigt som jag tittar på "Arctic outbreak".
Skräckfilm om maskar som lägger ägg inuti människor och sedan kryper ut genom ögonen (sade jag att jag har ögonfobi?)

  Val Kilmer i arktisskräck-style

Och samtidigt som jag lider av att behöva vänta på att nästa säsong av "The walking dead" börjar i USA den 18:e februari.
Samtidigt som jag läser nyheterna varje dag i minst två dags/kvällstidningar.

Det började med att jag ville bevisa att jag visst klarar av zombies, så det så. Tvingade mig själv genom den ena zombiefilmen efter den andra. Oftast med bara ett öga öppet. Litegrann.
Därmed var "project Alice activated".
So to speak.

Jag började gilla det. Bestämde mig för att ge serien "The walking dead" en chans. Ett avsnitt åtminstone - det första.
Fem säsonger på väldigt kort tid senare är jag helt fast.

     Daryl - the man, the myth, the legend...

Det går att lära om, programmera om, härda sig. Kan knappt vänta tills jag får se Daryl, Rick och resten av gänget - och zombierna - igen!

Nyheterna? Tja, jag insåg att jag har blivit en rätt tråkig människa sedan jag lade ner det dagliga följandet av omvärlden 2005.
Jag läser och biter ihop. Det går lättare för varje dag - men framför allt blir det roligare för varje dag! Min hjärna hade nog saknat den stimulansen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...