För att beskriva min exman utan att använda namn, men rollen han har, så använder jag oftast "pappan" eller "pappan i familjen".

Insåg just att det är ganska missvisande. Jo, han är pappa, till åtminstone tre av barnen. Äldsta pojkens har en helt egen.

Men "familjen"? Vi är ju faktiskt inte en familj i traditionell mening, eller alls. Inte utöver att jag är mamma till samma barn som han är pappa till.

Vi delar ett hus. Varannan vecka bor han här, varannan vecka bor jag här. Barnen bor här hela tiden. Så länge det fungerar är det den bästa lösningen för dem, de slipper vara de som far fram och tillbaka varannan vecka. De kan också gå kvar i samma skola istället för att vi alla flyttar in till stan. Deras liv är så lite förändrat som möjligt trots skilsmässan.

Förhållandet tog slut 2010 även om vi inte varit officiella med det i lika många år. Litet samhälle, mycket skvaller... det folk inte vet har de inte ont av. Och så tog det lite tid att skiljas.... inte för att vi inte ville, men för att det bara inte blev av att 1) skaffa pappren och sedan 2) få iväg dem igen - det var väl inte det viktigaste för oss helt enkelt. När vi började träffa andra visade det sig dock  att det kunde vara ett problem att fortfarande vara gift. Konstigt!    

Men sedan snart två år är det "officiellt". Därför kan jag ju sluta skriva "pappan i familjen". Han får heta "exman" eller "pappan".

Sedan 2010 har vi haft lite olika lösningar men barnen har aldrig behövt flytta någonstans, vare sig permanent eller fram och tillbaka mellan oss. Sedan ett år tillbaka kör vi som sagt varannan vecka.

Det verkar bli lite vanligare att folk gör så här. Låter barnen bo kvar och byter plats med varandra istället. Men inte så vanligt att det inte kräver lite extra förklaring efter att man berättat det för oinvigda. Lite tröttsamt ibland. Måste man alltid göra precis som alla andra gör? Det finns ingen lag som kräver att man ska göra på ett visst sätt när man har barn ihop. Vi har dessutom tydligen inspirerat fler att göra som vi och de är mycket nöjda med det!  

Men visst, det finns de som inte klarar av det. Problemet med att dejta en, även om det bara är på papperet, gift person kan jag absolut förstå trots att jag själv nog inte skulle bry mig - men nu är vi ju skilda så det problemet slipper uppstå igen. Folk som har problem med att dejta/ha ett förhållande med  mig eller min exman för att vi byter plats i huset har jag svårare att förstå; vi delar inte direkt säng med varandra, eller ens är på samma ställe mer än någon timme åt gången när vi byter plats och både han och jag hellre skulle dö än ens råka nudda vid varandra igen, för att inte tala om återuppta förhållandet...   

//X

...för att december äntligen är över!

December, årets mysigaste månad. Fram tills jag producerat fyra barn.

Nåja, den äldsta är ju tonåring nu. Räknas knappt. Slut på att kräva tomtekläder och närvaro på dagispyssel/Luciatåg, och baka pepparkakor? Helst inte.

One down, three to go.

Två av dem fyller år i början av december, med två dagars mellanrum. Så fort advenstpyntandet är klart börjar förberedelserna för det.

Utöver själva födelsedagarna vill de förstås ha varsitt kalas för kompisarna. Det brukar sällan gå att ordna på dagen de föddes.

Sedan var det alltså det där med skolans Luciafirande, pyssel och så själva Luciadagen den 13:e som vi brukar göra lite speciell. Dagen efter fyller barnens pappa år. Att baka pepparkakorna och ta fram granen ska klämmas in på ungefär samma tidpunkt.

Och vips! så var det julafton. Juldagen. Annandagen. Pusta ut. Nyårsafton!

Nästan ett helt år kvar. Hurra!

//X