Jag har många och starka åsikter, men det jag brinner mest för är bland annat utseende; att alla människor borde tycka om sig själva oavsett hur de ser ut. Men framför allt att alla människor borde lära sig att slappna av när det gäller sina utseenden!

 2005

Ibland när jag pratar om det här med andra, får jag kommentarer som går ut på att det är lätt för mig att säga, som själv ser bra ut.

Och det gör jag. Ja, jag är till och med skitsnygg ibland! Men inte alltid. Precis som alla andra.

Men framför allt har jag varit riktigt ful. Been there done that.

  11 år; 1985.

Nyhedsskolan årskurs 4:

Killarna jagar tjejerna för att försöka pussa dem. Tjejerna låtsas som att de blir arga, men fnittrar förtjust….

En kille börjar jaga mig! Wow!  Men när han når fram, puttar han till mig istället, så att jag far i backen ordentligt. Sedan skrattar både han och några andra. Hånskrattar.

”Trodde du att vi ville pussa dig? Du som är så ful!”

13 år; 1986. Mammas flanellskjorta.

Rättviksskolans högstadie 1986-1989:

”Fy faaan vad ful du är!”

”Ha ha, där kommer hon, så jävla ful!”

Trust me, jag befann mig allra längst ner i hierarkin. Jag var nämligen inte bara ful, jag var också jätteblyg och rätt udda överhuvudtaget.  Inte sällan var det på just mitt skåp det satt snusloskor eller tuggummin.

Ja, så där fortsatte det ända tills jag började gymnasiet. I en annan stad, tack och lov. Där ingen visste att jag var ”hon den där konstiga tjejen”. 

   Lyssnar på musik. 30 år; 2003

Trots att jag blev mobbad för framför allt mitt utseende under största delen av barndomen och tonåren, fick jag aldrig några direkta komplex. Tack och lov var jag redan då intelligent...   

Men - klart jag var ledsen! Klart jag var sårad! Det här resulterade i att jag skolkade massor - faktiskt redan från fjärde klass - som i sin tur resulterade i att jag inte kunde komma in på de gymnasielinjer jag egentligen ville på grund av för dåliga betyg. Det har med andra ord påverkat mitt liv på många, djupa sätt.

Klart jag var knäckt!

Men jag stod inte och hatade min spegelbild eller annat i den stilen. Faktiskt inte. Inte ens har jag någonsin hatat mina pyttesmå bröst, som var, är och alltid kommer att vara, i miniformat. Tvärtom så gillar jag dem rätt mycket. De är både snygga och väldigt praktiska! (Och så slipper jag bli raggad på av alla bröstfixerade puckon...)

Jag har alltså varit riktigt ful, och under en kortare period även överviktig. Jag har också varit riktigt snygg och gjort en del jobb som modell för underkläder bland annat. Jag får ofta höra att jag ser bra ut.

 Minstingen och jag.

Ja, det gör jag tamejtusan! Förmodligen framför allt för att jag har självkänsla. Kan skratta åt mig själv, och älskar mig själv och min kropp. Det är hundra gånger mer attraktivt än plastig perfektion a´la Silvstedt. Så ja. Även de (flesta) dagar när jag inte byter om från de fläckiga mysbyxorna eller ens borstar håret. Då är jag visserligen inte snygg i ordets utseendemässiga bemärkelse, men fortfarande tusen gånger mer "hot" än Linda Rosing. ;-) Självkänsla ftw!

//Xecute - 40-årig fyrabarnsmorsa

Men sluta gnälla, tjejer! Det är så otroligt osexigt med gnäll! Det är dessutom mördande tråkigt med perfektion. Skyltdockekroppar utan en enda personlig berättelse någonstans. Det är däremot både sexigt och coolt att gilla sig själv, att vara stolt över sig själv - självkänsla är otroligt attraktivt! Har man barn är det än viktigare med kroppslig självkänsla - hur ska barnen annars kunna hantera den i övrigt helt sneda kroppssynen vi lever med idag? En grundläggande självkänsla som byggts upp sedan barnsben är det bästa försvaret mot bantningshysteri, bulimi, anorexia, ja helt enkelt all slags osund kroppsfixering. Så vi föräldrar har ansvaret för att visa våra barn att vi gillar oss själva, att vi är stolta över våra kroppar, att det är inte bara okej utan coolt att inte vara "perfekt". Sluta gnälla alltså, börja odla lite stolthet istället. Vi har alla fått varsin kropp och den går inte att byta ut. Ingen uttrycker det bättre än Wayne Dyer: "Tycker du om din kropp? Om svaret är nej, bryt då ner det i sina beståndsdelar. Börja uppifrån - håret, pannan, ögonen, ögonlocken, kinderna. Tycker du om din näsa, din mun, dina tänder, din hals? Hur är det med armarna, fingrarna, brösten och magen? Gör upp en lång lista. Ta också med delarna inne i dig själv. Njurarna, mjälten, blodomloppet och höftbenen. Övergå nu till de mer dolda delar som du består av. Hur är det med de inresekretoriska körtlarna, öronsnäckan och hypofysen? Du HAR inte en trevlig kropp - du ÄR din kropp... och om du tycker illa om den betyder det att du inte godtar dig själv som människa... ...Du har kanske några fysiska detaljer som du inte tycker om. Kan de ändras, sätt då upp en förändring av dem som ett av dina mål... De delar som du tycker illa om och som inte kan ändras (ben som är för långa, ögon som sitter för nära varandra, bröst som är för stora eller för små) kan ses i ett nytt ljus. Inget är "för" någonting och långa ben är inte vare sig bättre eller sämre än hår eller avsaknad av hår. Vad du har gjort är att du har godtagit det nutida samhällets definition av skönhet. Låt inte andra bestämma vad som ska vara tilldragande för dig..." Till sist undrar jag också hur en mamma kan klaga över sin "förstörda" kropp och samtidigt älska sitt barn till 100%... när den undermedvetna tanken ju säger att det är barnets "fel" att kroppen är "förstörd". Varför inte istället titta på sitt barn och konstatera hur fantastisk ens kropp är som kunde producera en sådan ljuvlig liten människa? Och att det är värt vartenda märke/extra kilo! Fram för lite mer stolhet och lite mindre gnäll!

Känner du också Jante? Be honom gå och dö varje gång han dyker upp i ditt huvud!

"Men är det du nu igen?!? Gå och DÖÖÖÖ din jävel!"

Sådär.

*harkel harkel*

JAG ÄR BÄST! JAG ÄR STÖRST! JAG ÄR VACKRAST! JAG ÄR SMARTAST! JAG ÄR PERFEKT!!!!!!!

 Är hon snygg? Är hon sensuell? Är hon sexig?

NEJ! Den här tjejen representerar det mest osexiga som finns - osäkerhet! OCH fejkad perfektionism; det är plastigt och bland det minst sensuella jag sett. Total Linda Rosing-varning.

Tyvärr tror tjejer - särskilt unga tjejer - att det är så här de ska se ut. Att den här looken är jättehot.

Det är den visserligen, på ett sätt; den drar till sig bottenskrapet bland den manliga befolkningen. Den där delen som tänker med kuken, och enbart med kuken.

Är hon snygg? Är hon sensuell? Är hon sexig?

JA! Vi snackar självförtroende här. Visst, det är en bild av en supermodell, men lägg på trettio kilo och hon skulle fortfarande vara über-HOT!

Självkänsla är förbannat sexig. Attityd slår det mesta. Älska dig själv så kommer resten av världen att avguda dig!  Klar Carolina Gynning-vibb.

Den här tjejen har tillräckligt med både brains och stolthet för att inte nöja sig med näst bäst.

Det ska inte du heller!