Just det! Sug på den! Så viktig är jag nämligen.   

Eller, tja, kanske inte exakt så viktig. Men nästan. Jag och alla andra som inte bara lallar med i mängden och aldrig vågar reagera på människor som beter sig på diverse idiotiska sätt.

Det är skillnad på gnäll och gnäll. Man kan vara en gnällig människa, som bittert gnisslar om det negativa med allt och lite till i livet.

Men man kan också vara en positiv livsälskare som ändå har förmågan att reagera på felaktigheter, inkompetens, grymhet, vårdslöshet osv, osv.

Jesus blev också förbannad. Trots sin oändliga godhet och kärlek till människan. Jesus blev inte bara lite pissed, han typ kastade saker och vrålade, när han stötte på puckon.

Jag är ju väldigt lik Jesus. Det vet alla som känner mig. Jag är den mest Jesuslika människan vi har här i samhället faktiskt.   

Jodå, så att, eeh.....

Men alltså, det jag vill säga är ju att det inte är en motsats, detta att å ena sidan vara en positiv, glad och kärleksfull person som är nöjd med sitt eget liv, och att å andra sidan reagera på idioti. Det betyder ju helt enkelt att man inte är bedövad, eller har skygglappar på sig, eller är för feg för att öppna käften när någon beter sig illa på något sätt.

Om inte folk som reagerar på irriterande personer och omständigheter fanns, skulle världens Hitlers, Bushs och diverse andra hemska översittare kunna härja i princip helt fritt. Ingen skulle käfta emot Sverigedemokraterna. Ingen skulle ifrågasätta någonting, eftersom ingen skulle bli irriterad över något. Eller reagera överhuvudtaget.

Det är sunt att reagera.

Det är inte särskilt kul att vara känslomässigt bortdomnad.

Ja, det kan faktiskt vara direkt roligt att irritera sig på de/det som förtjänar det!  

Facebook är ett ställe där det är tydligt hur många det är som bara lallar på. "Allting är så bra, jag klagar inte på nåt, för då kanske någon skulle få för sig att jag är missnöjd med mitt liv eller mig själv, eller kanske *huga huga* bli arga på mig".  

Whatever. Jesus och jag fattar i alla fall grejen....    

Drottningsylt = mumma!

Blått och rött i en härlig blandning. Tänk om det gick att blanda blå och röd politik till ett lika lyckat resultat!

Det kan ju inte bara vara jag som är flerfärgad? Den stora chocken kom inför ett val, då tidningarna var fulla av tester. "Vad ska du rösta på? Testa dig här!"

Bara på skoj testade jag. "Du är folkpartist!"   

Jag testade mig många gånger. Varje gång hamnade jag i mitten. Om jag inte blev folkpartist så blev jag kristdemokrat. Någon gång centerpartist.

Hur hänger det ihop med den ideologi jag tillhör - den röda? Inte alls! Detta fick mig att börja fundera på allvar. Politik är faktiskt inte så enkelt som att man är den ena färgen eller den andra. Jag hade uppenbarligen utvecklats. Varit med om saker som ändrat min inställning i en del frågor. Sett, hört och upplevt mer än jag hade när jag sist funderade allvarligt på vilken politisk sida jag tillhör.

För mig kommer det ändå alltid handla om ideologi, inte sakfrågor. Redan när jag läste politik kände jag en stark dragning till liberalismen. Jag gillar verkligen liberalismen! Samtidigt kan den aldrig ersätta socialdemokratin, eftersom liberalismen saknar känslan för de utsatta. Det finns förstås ett otal varianter på varje ideologi - till exempel kan man vara socialliberal. Det skulle kanske passa mig? Nej, inte riktigt, socialliberaler värnar ändå inte lika mycket om den utsatta människan som de röda.

Jag får nog befinna mig i ett politiskt ingenmansland ett tag till. Det här är inte lätt att trassla ut! För trots att jag håller med ideologiskt, så stör det mig enormt att det Sverige vi lever i idag är ett resultat av socialdemokratiskt styre under årtionden. Jag gillar inte Sverige som det ser ut idag. Jag gillar inte situationen i skolorna, rasismen, äldrevården, sjukvårdsköerna... Dessa exempel har inte blivit bättre sedan Alliansen tog över, men det var inte ett paradis innan maktskiftet heller. Trots röd makt under många år. Det är ju sossarna som dukat bordet som Alliansen tog över.

Så jag är... ingenting. Det känns konstigt. Jag hoppas jag kommer fram till något snart. Jag vill fortsätta vara socialdemokrat, men jag gillar inte hur de hittills styrt landet. Moderat? Tack, men nej tack. Jag har läst inte mindre än tre böcker om den konservativa ideologin (skrivna av anhängare), och sämre människosyn får man leta länge efter.

Men drottningssylt är i alla fall gott. Till skillnad från en politisk blåröd röra.

"Kvinnodagen har spelat ut sin roll och tas inte på allvar längre. Det känns nästan förnedrande för mig som kvinna att en enda dag på året ska vara vikt åt kvinnorna - i synnerhet eftersom kvinnorna utgör 51 procent av jordens befolkning. Det är inte sådana här dagar som förbättrar kvinnans situation i världen, utan ett dagligt arbete med opinionsarbete, uppoffringar och lagstiftning."

/Elisabeth Höglund

Kära Elisabeth, du har så rätt. Det är faktiskt förnedrande. Finns det en internationell mansdag? Är resten av årets dagar mansdagar? 

Jag tror på eget ansvar. Männen befinner sig på topparna inom alla områden - men vi kvinnor skulle faktiskt kunna göra mycket mer för att peta ner dem därifrån.

Det börjar med människan som kikar tillbaks på dig i spegeln. Om alla tjejer började med sig själva, på det privata planet och det egna yrkesplanet - tänk vilket effekt det skulle få. Börja med att kicka ut mansgrisarna, börja med att se till att ALLA kvinnor på den egna arbetsplatsen strejkar. Till exempel.

Nej, nu är det dags för frukost. Man blir hungrig av att tycka en massa.   

Danmark ska bli bland "de friaste länderna och bland de bästa i Europa på integration". Och rikast. Och ha sundast befolkning.