På tal om perfektionshetsen på Facebook (tyckte nämligen jag hörde någon nämna den just precis nu)...

Nu är det ganska precis ett år sedan jag sist bloggade här.

En lagom lång paus för att få tillbaka lusten!

Jo, det har hänt en del sedan sist. Mer än vad som hänt hittills i hela mitt liv, faktiskt. Tillräckligt mycket för att fylla en bok. Men just nu är det dags att skjutsa hem en kompis till näst yngsta barnet och sedan göra kväll. 

Skönt att vara tillbaka i alla fall. Bloggplatsen är iofs ett rätt muppigt ställe, men trots allt har jag saknat det! Kan ju ha att göra med att jag själv inte är särskilt normal, jag heller...   

P&K

..wich means I´m a bitch and I can find you.

Kul grupp på Facebook. Självklart blev jag medlem direkt.   

Är det okej att "hänga ut" sina barn på till exempel facebook och bloggar?

En del gör det in absurdum åt ena hållet, en del åt det andra:

En del gör inte annat än skriver om varje detalj barnen gör, både bra och dåligt, och kompletterar det med hundrafemton bilder om dagen på barnen i olika situationer.

Andra föräldrar gör det omvända och varken nämner barnen vid namn eller visar bilder what so ever.

Själv ligger jag någonstans där emellan.

Självklart skulle jag aldrig lägga upp nakenbilder på mina barn, varken hel- eller halvnakna. Inte heller berätta negativa saker om dem, som sedan finns kvar i cytberrymden för all framtid.

Fast ibland berättar jag ju någon anekdot från mina barns liv. När de gör eller säger något extra roligt eller dråpligt... och på facebook har jag miljarder (påklädda) bilder på allihop. Just facebook känns rätt safe, i och med att enbart godkända vänner kommer åt bilderna.

Här är en artikel från Expressen om just detta (tack, Susanna55!):

föräldrabloggarna hänger ut sina barn

Det bästa är förstås att vara anonym som föräldrabloggare. Ge även sina barn alias. Då kan inte framtida vänner, arbetskamrater och arbetsgivare surfa fram gamla synder och bilder. För att vända ut och in på barnens liv på nätet, avslöja allt om deras uppväxt i minsta detalj, det tycker jag är lika illa som när föräldrar hänger ut barnen i program som "Nannyakuten"!

(Sedan är det en helt annan sak att rena gravid/föräldrabloggar är totalt ointressanta för alla andra än de närmast anhöriga... )

Till sist: Rosa blogg. Hm. Inte helt nöjd men det får vara så här ett tag ändå. :-p

Sitter i pappas lægenhet i Køpenhamn och førsøker skriva på hans minimala laptop. Min egen blev næmligen stulen på Hovedbanen nær vi kækade dær efter ankomsten... inte så bra start på helgen. Det har fortsatt i næstan samma stil; større och mindre førtretligheter i ett fint pærlband. Men vi har också haft kul -idag har vi varit på Bakken (den jættestora nøjesparken/tivolit) i næstan sex timmar. Barnen fick åka hur mycket de ville. Mina føtter værker men det ær underbart att se sina egna barn ha roligt!

Med var också min farbror med sin snart sexåriga son. Ja, ni læste rætt... vi snackar SLADDBARN.... 

Vi åkte hit før att vara med på min ældsta sons farmors begravning. Det ær alltså jag och han, plus hans snart sexåriga lillasyster som ær hær. Jættekul att resa med bara mina stora barn, få vara med dem lite mer koncenterat! Imorgon åker vi hem igen, och jag kommer att sakna Køpenhamn.... Jag vore riktigt stolt øver att vara halvdansk, om det inte vore før den numera rumsrena rasismen.

Woaaa, TACK för denna,  Riesling! *jätteglad*

• Som Awardvinnare ska du kopiera in Awardbilden i din blogg, för att visa att du har fått den.
• Tacka och länka tillbaka till den du fick Awarden av.
• Ge Awarden till 7 andra bloggsystrar/bröder och länka till dem.
• Skriva 7 intressanta saker om dig själv.

Jag ger vidare denna Award till alla bloggare jag länkar till plus alla andra jag läser och gillar!   

Sju" intressanta" saker om mig:

1) Jag talar flytande danska.

2) Jag har ögonfobi, båtfobi, flygfobi, inte-se-botten-när-jag-badar-fobi, sjögräsfobi och idiotfobi. Nä, kanske inte det sista, men nästan.

3) Jag har varit inne i Kumlabunkern flera gånger. En av gångerna satt ett helt gäng interner och försökte låtsas som om att de inte tittade på mig under 40 minuter. (Inte för att jag är så jäkla snygg, men de ser ju knappt några tjejer live överhuvudtaget...)

4) En period hängde jag på "Grottan" i Sthlm med mina Gothpolare. Då brukade jag ha en svart peruk och kedjor runt halsen, lång läderrock och lite annat sådant där gulligt. (Inte på dagarna, bara när vi gick dit alltså..)

5) Jag satt ofta i biblioteket på rasterna i högstadiet och läste Shakespeare och Dostojevskij (Jag ljuger inte, det är sant). Dvs, jag var en bokmal, ända fram till 1997.

6) Från att jag föddes fram till nu har jag flyttat 31 gånger. Gått i fyra olika grundskolor och tre olika gymnasieskolor.

7) Jag är superöverkänslig. Det händer fortfarande att jag kommer att tänka på Bobby när jag ska somna, och då blir jag alldeles gråtmild med klump i magen och dessutom sömnlös minst en extra timme. Törs knappt läsa nyhetstidningar längre, och jag kan knappt se film. Det händer alltid sorgliga saker i filmer! T ex när Arnold sjunker ner i smältande lava och säger Hasta la vista. *snyft* Ja, jag blir ledsen av allt hemskt som har med barn och djur att göra. Aj.. nu fick jag en klump i magen igen...

Glömde länka till inlägget där jag hittade FI:s gulliga lilla hejarramsa:

Thenamegiver - läsvärt!!

Historien om Mikael Andersson.