Jag har fortfarande inte träffat en perfektionist som lever ett lugnt, harmoniskt liv.

Strävan efter perfektion och inre ro går liksom inte ihop. Det är som att försöka sätta ihop två Briotåg med fel ändar mot varandra. Det går bara inte.

Att sträva efter perfektion betyder att man hela tiden fokuserar på det som inte är just perfekt. På skavankerna. Allt man tycker är fel, inte duger som det är. Följden blir en ständig känsla, gnagande i det medvetna eller omedvetna, av missnöjdhet, otillfredsställelse.

Perfektionism kan handla om precis allt. Du kan vilja att ditt hem ska vara perfekt, till den grad att det platsar i en inredningstidning. Du kan vilja att det alltid ska vara perfekt städat. Det kan vara en strävan efter en omöjligt perfekt kropp. En strävan efter att ändra allt hos din partner som du inte är hundra procent nöjd med. Det kan vara irritation över vänner och bekantas tillkortakommanden, bucklan på bilen som stör dig, ett projekt som inte är färdigt och därför går dig på nerverna.

Perfektionism. Det är vid det här laget känt för de flesta att de mest inbitna perfektionisterna också är de som mår sämst på insidan. Att ha ett kraftigt behov av att kontrollera allt omkring sig, på utsidan, betyder oftast att man inte kan kontrollera sitt inre, att det finns ett känsloliv som inte mår bra och därför försöker man istället kontrollera allt man KAN kontrollera.

Livet är faktisk helt okej som det är, just precis nu. Trots att bilen har en buckla och det är disk på köksbänken, trots att magen dallrar och partnern sitter på toaletten alldeles för länge jämt. Tänk på så mycket tid som plötsligt frigörs, som blir över och kan utnyttjas till roliga saker, när du slutar slita för perfektion.

Tänk på hur mycket tid du får till att lära känna dig själv, lära känna dina barn, träna på att älska alla sidor hos din partner, göra saker du verkligen njuter av att göra. Istället för att fokusera på allt du inte är nöjd med.

Ingen och inget är perfekt och kommer aldrig bli det. Möjligtvis kan det vara lite perfekt ibland, men det håller inte i sig utan stenhårt arbete. Inga människor kommer någonsin bli perfekta, vare sig barn eller vuxna. Att sträva efter det är som att stå och slå huvudet i en betongvägg. Du kommer börja blöda, men väggen lär inte få några märken...

Dessutom: En perfektionist blir aldrig nöjd. När något faktiskt blivit perfekt, hittar perfektionisten genast något annat att vara missnöjd med och börja åtgärda.

Vilket roligt liv.

 

BB

29 mars 2013 09:08

Amen sista!
Jag håller med om varje stavelse. Pöss

Xecute

29 mars 2013 16:48

Tack och pöss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...