Tonåringar. Aldrig gillat dem. Inte ens när jag själv var en.

Nu har jag en nästan tonåring hemma, en "tweenie". Det är ju... intressant. Jag får veta att jag lever. Jag får mina fiskar varma. Typ.

Det ska argumenteras om precis allt... helst utan slut.

Det ska suras för minsta lilla.

Det ska åkas humörberg- och dalbana nästan dygnet runt.

Att plocka upp en tweenie och bära dit han ska är inte lika lätt som att göra detsamma med en fyraåring.

Att säga "nej" och vägra diskutera är inte lika lätt som med en sjuåring.

Men det betyder inte att tweenien plötsligt kan göra som han vill - det betyder att han fortfarande måste följa vissa regler och göra vissa saker, bara med fler utbrott och mer ilska.

För jag är Drottning, jag bestämmer. Oavsett barnens åldrar! Hah!

Mina öron är totalt okänsliga för ord som "du är ju sämsta mamman", "Det är orättvist, du är bara arg på mig jämt", "Nej jag tänker inte göra det där", "Jag tänker rymma/jag vill bo någon annanstans" och annat sådant.

Jaha, och? Säg det till någon som bryr sig...   

Säg det till någon som inte vet att hon egentligen är den bästa mamman och att vi kommer att ligga och kramas ikväll innan du somnar.   

Jag är inte perfekt, men jag är uthållig och envis och dessutom vuxen.

Att bete sig illa betyder tråkiga konsekvenser, oavsett hur mycket man argumenterar, oavsett hur stora utbrott man får.

Curling och taskig gränssättning är inte okej, vare sig ens barn är fem eller femton. Sådant är björntjänster och direkt dåligt för barn. Även om de inte håller med om det just nu.

Jag vet att tweenien kommer att tacka mig när han har passerat 20-strecket... men fram tills dess är jag helt beredd på att vara "den sämsta, dummaste mamman i hela världen ".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...