Det går inte jättebra för mig, när jag ska shoppa.

Sist, för några veckor sedan, var jag ute efter en mössa. Det som låg i påsarna när jag var klar, var i varje fall inte mössor. Det var smycken, ett par tights, lite hårprylar (men okej, jag hittade en mössa lite senare samma dag - när det egentligen var mat som handlades.)

Idag skjutsade jag min lillebror m.fl till det stora köpcentret - perfekt, eftersom jag verkligen behöver nya skidkläder. Det jag kom hem med? Ett par jeans. Några toppar. Smink. En väska.   

En sådan otrolig tur att jag inte har shopping som hobby, sådär som många tjejer har nu för tiden. Det skulle gå helt åt skogen. Mitt hem skulle fyllas av allt annat än sådant jag behöver.

Undrar vad jag kommer hem med efter nästa tur i affärerna i jakt på täckjacka- och byxor...   

Ibland, när livet är lite väl rörigt och kommer med lite för många överraskningar, finns det en devis som oftast fungerar att använda sig av: "Fake it ´til you make it".

Så jag fejkar att jag är typ liksom ba 25 år, har obegränsat med energi, att mina barn aldrig bråkar, att jag älskar att laga trerätters middagar varje dag och knappt behöver sova på nätterna. Lite envishet på det, så ska det nog lyckas. Är jag riktigt jäkla envis och verkligen affirmerar varje minut, kan jag nog till och med få B-kupa, en Lotus och ett motorcykelkörkot utan att ta kursen - med tillhörande Kawasaki parkerad utanför ytterdörren. Och bli känd och få sjunga i melodifestivalen.

Wish me luck!