"Plaggen med måste ha-faktor"

Så står det (bland annat) på omslaget till min nyinköpta Amelia.

I år, i vår, måste vi ha vita skjortan, coola cigarettbyxan, statementsmycket och så lite silver.

Okej.

Men om man har helt andra plagg man bara måste ha? Som till exempel en khakigrön jacka med hål där det satt knappar på fickorna? Eller ett par jeans som är totalt söndertrampade vid bensluten?

Då ser man ju inte ut som alla andra. I mitt fall ser jag dessutom inte helt och hållet hel ut.

Men jag måste ha de här plaggen. Jag älskar de här plaggen. Till döds. Deras, alltså.

Jag har oerhört svårt att förstå behovet att se likadan ut. Mer eller mindre; alla har naturligtvis inte exakt likadana vita skjortor eller statementsmycken, men stilen är densamma och ger samma effekt. Det är svårt att skilja folk åt när jag går på stan. Där kom ett gäng tonårstjejer. Nämen, där kom de igen, flera kvarter bort och dessutom från ett helt annat håll än de nyss var på väg. Vänta nu, de står ju därborta, samtidigt.

Man måste inte ha hål på jackan för att sticka ut och ha en egen stil. Man måste inte ens ha en särskild stil. Det handlar kanske mest av allt om en mental stil. En inställning som sticker ut och lyser igenom. Till skillnad från inställningen "jag är så osäker och ytlig att jag inte törs vara mig själv eller sticka ut på något sätt och därför följer jag modenyckerna slaviskt hur fula/konstiga/obekväma/dyra de än är". Den lyser starkt även den. Som ett helt gäng neonskyltar.

Har jag sagt att jag tycker att neonskyltar är rätt stillösa? ;-)

Angående min älskade jacka.. ja, jag måste väl byta ut den. Men hur byter man ut sin stora kärlek? Ska man egentligen inte stå ut med varandra både i nöd och i lust? Det skulle kännas lite bättre att konvertera till en religion som förespråkar polygami. I så fall kan jag ha fler än en älskling och de kan dela på mig i en anda av vänskaplighet och generositet, helt utan svartsjuka. 

Så får det bli. *googlar polygamireligioner*

//X

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...