Tror jag just blev lite kär i en förälder!

Att ens barn har vänner de tycker om är viktigt, förstås. Att de hittar de där kompisarna, åtminstone en, som personkemin stämmer med. Vilka som blir mina barns bästelibästisar kan jag inte styra över, och det har ju hänt några gånger genom åren att jag 1) undrat vad de sett hos varandra och/eller 2) önskat att JAG fick välja vänner till barnen.... av olika anledningar. 

För det är ju det, att man kan inte heller välja vilka föräldrar barnet som leker med ens eget har. Det är inte helt oväsentligt eftersom, ju yngre barn man har, ju mer kontakt har man med dessa föräldrar. Det är folk man ofta ska "dras med" under ganska många år. Det är inte kul när det inte klickar med en mamma till mitt barns bff... när ´personkemin inte bara är frånvarande, utan till och med krockar. Sådär så att det nästan är fysiskt ansträngande att hålla en konversation igång medan ungen tar på sig ytterkläderna när den blir hämtad. När man känner att man har så lite gemensamt att man kunde varit från olika planeter och kanske till och med tycker att den andra föräldern/föräldraparet har helt galna värderingar och helt fel syn på barnuppfostran.

Been there done that.

Idag hängde min snart elvaåriga dotter med en helt ny kompis. Nu i fyran kom barn från två andra skolor där man bara går till trean och det är jättekul att hon träffar nya vänner! Åkte och hämtade henne och hoppades att föräldern åtminstone skulle vara lite okej, ifall de här två kommer fortsätta tycka det är kul att umgås.

Wow, det var en pärla till mamma jag stötte¨på! Det klickade direkt, alldeles avslappnat prat, massor gemensamt, en till synes lika oprententiös person som jag själv tycker att jag är. Hon hade till och med fler barn än mig - och fyra katter med en kattungekull just nu. Hahaha! Det kunde ju nästan ha varit jag. En person jag lätt skulle kunna umgås med privat även om våra barn inte ens kände varandra.

Sedan vet man aldrig med barn och vänskaper. Ibland börjar det bra och slutar med förskräckelse efter bara några gånger. Ibland har de kvar vännen i många år. Ibland förändras kompiskonstellationerna utan att man egentligen fattar varför. Ibland visar sig den nya kompisen vara en riktig bortskämd fullblodsegoist som aldrig hört ordet "kompromiss". Man vet aldrig, men jag hoppas att den här nya tjejen fortsätter vara en riktigt schysst och trevlig person och att de fortsätter hänga med varandra - så att jag får träffa den ytterst trevliga mamman igen!

 

Zeunertz

28 augusti 2015 13:02

Även om dottern slutar hänga med kompisen så behöver ju inte det innebära att du måste säga upp bekantskapen med mamman. :)

Nej, man kan inte välja kompisar åt sina barn och föräldrarna får man ju på köpet. Men det är lättare att undvika föräldrarna. Jag är för övrigt svart bälte i att ha så lite kontakt som möjligt.

/M

http://Zeunertz.bloggplatsen.se

Xecute

28 augusti 2015 14:32

Det är sant, men ibland blir det ju lite "konstigt" ifall att den avbrutna barnvänskapen beror på att de är arga på varandra, eller någon blev "dumpad" etc. Det gäller att lära sina barn att avsluta sina vänskapsförhållanden på bra sätt :-p

Hehe, bra där. Är inte så dålig på det heller, men bältet är nog inte mer än grönt än så länge. Jag är bäst på att vara sådär hemsk i stil med "men heeej det var längesedan, ja jag håller med vi MÅSTE träffas snart!" samtidigt som jag tänker "aldrig i helvete och hoppas jag inte stöter på dig igen inom de närmsta två åren".... Nej, jag kommer inte till himlen. Socialt skillad - ja. Ärlig och snäll - nej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...