Varning för martyrinlägg...

Det var lördagen den 4:e februari som G blev magsjuk. Det är två veckor och tre dagar sedan. Från den dagen har alla utom jag haft magsjuka om vartannat, och när det var över tog förkylning med hög feber vid direkt, på alla barn. I går trodde jag att det snart var över, det var första dagen inget av barnen hade feber. Men igår kväll började G kräkas, och det med besked. Vi pratar båda ändarna samtidigt... vid midnatt igår hade jag tappat räkningen på hur många gånger hon kräkts.

Jag slapp magsjukan, men har varit jätteförkyld i snart en vecka. Ont i halsen, nästan ingen röst, ont i öronen, trött, svettas floder på nätterna. Idag tog det totalstopp. Har lyckats hålla humöret uppe sedan det började. Kört på med sikte på när det är över. Bitit ihop, tänkt på att så här är det när man har många barn, och så vidare. Mitt i det var jag tvungen att åka tur/retur Köpenhamn för att lämna N hos morfar. Tur i alla fall att jag inte blev magsjuk på tåget, det räckte bra med att behöva gå till toaletten och snyta mig hela jävla tiden. "Ursäkta, jag måste gå förbi".... Sitta på diverse stationer i timmar med huvudvärk och vänta på nästa jävla tåg.

Men nu vill jag bara gå och gräva ner mig någonstans! Nu orkar jag fan inte mer!

Har väntat och väntat, hållt undan det värsta, tvättat tre ton sängkläder, madrasser, sängkläder, nerspydda kläder, nersnorade kläder, väntat på att det ska sluta så att jag kan röja upp ordentligt. Det ser ut som huset som Gud glömde för hundra år sedan! Jag står inte ut med att hasa omkring här inne längre! Jag blir galen! Jag vill bli frisk, pigg och energisk och få bort skiten! Jag är trött på att vara trött  och snorig med trötta, gnälliga, snoriga barn som ska torkas under näsan femtioelva gånger om dagen! Jag vill inte mer!!!!!! Nu skiter jag i det här. Ger upp. Tänker inte ens försöka orka ta det värsta. Disken får väl växa till oanade höjder. Tvätten får väl fylla hela badrumsgolvet då. Hallgolvet får fortsätta vara begravt och resten av huset se ut som om det är en knarkarkvart. Gaaaaaaa!!!!!!!! Nu blir det garderoben!!!

//Martyren

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...