Ibland lösgör sig det förflutnas vålnader från skuggorna och tassar fram bakom ryggen på en.

Vålnader som viskar förvridna minnen, sanningar som inte längre är sanna.

Sanningen, är det vad som egentligen hände? Vad var det egentligen som hände? Vem bestämmer vad sanningen är?

Eftersom sanning alltid är subjektiv och förändras från person till person, finns det egentligen aldrig En Enda Sanning.

Alla sanningar är flera. Samtidigt. Och när det gått en tid så att sanningen blivit en vålnad bland skuggorna och inte ens liknar sig själv längre, påverkad av tidens gång, då blir det ännu svårare att urskilja den.

Jag ritar ett träd och du ser en godisklubba. För mig är sanningen att det är ett träd. För dig är sanningen att det är en klubba.

Jag tycker att du gjorde något dumt. Du tycker att du gjorde något bra. För mig är sanningen att du var dum, för dig är sanningen att du var snäll. När vi försöker minnas tillbaka, åratal efter händelsen, blir det ännu mer dunkelt och suddigt. Hur var det egentligen, den där gången?

Är det överhuvudtaget någon idé att jaga fram skuggornas invånare? Är det någon idé att försöka räta ut och få klarhet i sådant som redan hänt?

“Trust is like a mirror, you can fix it if it's broken, but you can still see the crack in that mother fucker's reflection.”  

- Lady GaGa  

Tiden läker alla sår, men tiden kan aldrig få ärren att försvinna.

 

filoZophie

12 januari 2012 10:53

Ibland är du ju bara så klok som en bok. Visst är sanningen subjektiv, det går aldrig att komma ifrån. Svart är inte alltid svart och vitt är inte alltid vitt:/
Du har en award att hämta hos mig... självklart...
Och du, även om jag sagt det förr så säger jag det igen...
Det är så härligt att ha dig tillbaka Peppardonnan, du har varit saknad ;)
Kramen <3

http://www.filozophie.bloggplatsen.se

Xecute

12 januari 2012 15:19

Tusen tack filoZophie! Det värmer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...