I mars skrev jag ett blogginlägg om min mammas självmord. Om att självmord aldrig går att ursäka. Nu pågår en diskussion i kommentarerna där om det är okej att "hänga ut" en död person på det sättet.

Det finns ett antal kända personer som har skrivit böcker om både levande och döda; alltså "hängt ut" dessa. Ta till exempel Magdalena Graafs bok "Det ska bli mig ett sant nöje att döda dig", Carina Rydbergs bok "Den högsta kasten" eller Jan Myrdal, som inte hymlar om sina föräldrars tillkortakommanden. Bara några få, svenska, exempel.

Jag ser ingen motsättning i att vara medveten om och offentliggöra en förälders fel och brister, eller förälderns problem, och samtidigt självklart älska denna förälder.

Särskilt inte när föräldern är död. Döda personer brukar inte bry sig särskilt mycket om vad som sägs om dem. I det här specifika fallet var det även så att personen inte heller brydde sig särskilt mycket när hon levde.

Min mamma är nämligen min främsta förebild när det gäller att inte bry sig om vad andra tycker om mig. Det var hon som visade att det är skit samma vad grannar, bekanta och andra helt oviktiga människor tänker och tycker - huvudsaken är att man lever som man själv vill leva, huvudsaken är att man själv vet varför man gör som man gör. Nu är hon alltså död, men fortsätter vara en förebild på det sättet. Min mamma var på flera sätt en riktigt cool person som vågade sticka ut, vågade vara udda. Ja, hon hade psykiska problem, men trots dem var hon också en riktigt härlig människa.

Jag hänger ut både mig själv och min mamma genom att vara öppen om hennes liv. Det finns också fler, nu levande personer, som kan känna sig uthängda. Och? Jag tycker att man får ta och stå för vad man har gjort. Jag fortsätter "hänga ut", därför att det säkert finns någon, någonstans, som får sig en tankeställare, eller blir styrkt på något sätt. Min mammas liv kan fortsätta ha en mening - hennes livshistoria kan fortfarande påverka andra människor. Till exempel att INTE begå självmord... för det finns det INGA ursäkter till!

 

Bea

6 maj 2010 10:17

FAN VAD DU ÄR BRA!!!!!!!!!!!
Fan, vad du är bra! Jäpp, jag är en skam för hela min yrkeskår som inte hittar fler ord. Men jag hoppas de räcker för att du ska förstå hur BRA du är!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

cicci

6 maj 2010 10:21

va e det med folk? "hänga ut" ...Kan förstå om det va någon helt okänd som helt plötsligt börja skriva om henne men du, hallå eller du e ju hennes dotter! Man har all rätt o skriva om saker ur sitt liv! kram

http://www.qdela.bloggplatsen.se

 

Ida

6 maj 2010 10:40

Jag tycker du har helt rätt i det du skriver. Det är ju trots din mamma du skriver om och inte nån random okänd person. Du har ju lika mycket rätt att uttrycka dina känslor som alla andra. kram

http://lilla-pys.bloggplatsen.se

 

Lena

6 maj 2010 11:03

Wow! Vi är uppenbarligen flera, fast jag slagits ensam ganska länge...

Jag har gjort ett blogginlägg den 8 mars i ämnet att vägra följa den korrekta vägen som efterlevande. Hade varit kul att få höra din åsikt om det som så många dömer mig för...
Lena

http://sajberlena.bloggplatsen.se

 

katsura

7 maj 2010 12:35

En klok mamma, som lärde dig något väldigt viktigt : att inte bry sig om vad andra (speciellt oviktiga personer) tycker om en.
Jag bor i ett litet samhälle där yttre status är väldigt viktigt och här har det varit svårt att inte bry sig om vad andra tycker om oss. Men jag kämpar på och fick en puff i ryggen av ditt inlägg! TACK!

http://katsura.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...