Enligt ett test på facebook är jag en svartklädd ensamvarg som helst stannar på mitt rum. Låter ju som en emo. Men det stämmer. Bortsett från att jag inte längre har ett eget rum hemma hos mamma och att jag inte alltid är klädd i svart.

Jag gillar att vara ensam!

Ända sedan jag var liten har jag trivts superbt i mitt eget sällskap. Det är ju förstås inte så konstigt, eftersom jag är jag. Intelligent, vacker, spirituell, klok och fantastiskt rolig.   

Men allvarligt talat, jag undrar hur man gör för att hinna och orka umgås med sjuttiofem vänner? Jag undrar också varför man skulle vilja ha sjuttiofem vänner? Jag blir trött av bara tanken.

Min syster, till exempel, har en miljard bekanta och massor av vänner. Hon verkar känna "alla". Jag har aldrig förstått hur hon klarar av att hålla reda på så många, orkar umgås med så många. Sedan facebook gjorde sitt intåg är det förstås mycket lättare, det jag inte förstår är hur man gör för att ha så många vänner och bekanta och klara av att ha kontakt med dem regelbundet utanför datorskärmen....

Men så klart har jag vänner. Det är bara det att jag aldrig hinner träffa dem. Dagarna flyger ju iväg som racerfåglar och skriker "jag är fart!" i bästa Blixten McQueen-style.

Jag är också grymt slö och dålig på att orka packa ihop alla barn för att åka iväg, när det inte är väldigt nödvändigt eller jag är väldigt pigg. Det sistnämnda är ett tillstånd som sällan inträffar.

Men det är en dålig ursäkt. N bor granne med mig! Ändå håller vi vår vänskap vid liv till största delen via facebook. T bor nästan mitt emot mitt köksfönster, men hur ofta träffas vi? R bor fem minuters promenadväg från mig. C och U tar det inte mer än tio minuter att gå bort till. Det är egentligen inte heller så svårt att ta bilen till vännerna i stan. Den enda av mina vänner som bor långt bort är min bästa vän, B, i Trollhättan... Det är alltså mig det är fel på. Jag är osocial! Jag orkar inte hålla liv i en massa relationer! Hur trevliga människor det än handlar om. Dagtid är det faktiskt rätt fullt upp, och på kvällen stupar jag oftast i säng innan klockan nio. Så de som inte finns på fejjan har svårt att få kontakt med mig.   

Smickrande nog vill människor umgås med mig. Det blir jag så klart glad för, jag gillar ju egentligen att vara social! Bara inte så ofta som andra, tydligen. Så jag blir glad, men också lätt bekymrad när ännu en trevlig dagismamma börjar prata om att "träffas någongång"  - jag har ju fullt schå med de vänner jag redan har! *rodna*

Det här skulle ju kunna vara ett ålderstecken, men det är det inte. Jag har alltid varit ganska osocial, trots långa perioder av extremt socialt liv. Men jag blir trött av att umgås hela tiden! Och jag minns fortfarande hur jobbigt det var att vänja sig vid de långa öppettiderna på uteställena i Stockholm i början. Jag var trött redan vid 01-tiden, medan resten av sällskapet glatt ville festa på till sju på morgonen när det stängde. Hilfe! Inte heller har jag någonsin orkat eller tyckt att det var kul att festa flera dagar i sträck. Det är ju skitjobbigt!

Det finns en bunt sköna människor jag verkligen skulle vilja umgås med, men de har nog gett upp sina försök att få med mig ut vid det här laget.   

Så är det. Jag är för trött på kvällarna för att orka hitta på något. Jag älskar mitt hem och min säng. Och förmodligen är det för att jag är så lat, som jag älskar facebook... det är så enkelt och lätt att hålla igång vänskapsrelationerna - i mysbyxor och utan att packa skötväskan och ta mig hemifrån. Utan att behöva  passa sista bussen hem från krogen....    

Så, till alla härliga vänner: Jag är lat, det är inget personligt - jag gillar er!  

 

Bea

21 april 2010 11:10

Nu lägger jag in mitt veto: Du är väl inte lat!!!??! Du är däremot extremt upptagen. Det är himla lätt att åka hit och dit och träffa alla möjliga sorters människor när man inte har barn. Eller när man har ett barn. Eller när man har stora barn. Men när man har fyra barn, varav tre fortfarande är småbarn då är det bannemig ingen lek att lasta in dem för att ta sig någonstans. Eller att åka till ett fik där barnen tycker det är tortyr att sitta stilla vid ett bord. Eller vara hemma hos någon som inte har "barnanpassat". Eller att klä på tre barn vinterkläder och serva det fjärde med borttappade vantar etc etc. Nej, du är inte lat - du är mänsklig!!!!! Och herregud, trots detta har du faktiskt varit hos mig flera ggr! Jag skulle istället säga att du är extremt företagsam, men slut efter att aldrig vara "ledig". (men jag saknar dig ändå!!!!) KRAM

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Xecute

21 april 2010 11:29

Merci BB, du har rätt! Absolut. Det är ett företag att ta sig iväg och att ta sig tid. Men, det jag menar är lite att jag alltid varit rätt osocial, även utan barn/med ett barn/två barn osv... jag är faktiskt lite lat också, även om jag numera absolut verkligen har fullt upp. :-) Saknar dig också - massor!!!

 

Bea

21 april 2010 12:02

Min lillebrors (familjens filosof) hävdar att människan av naturen är lat. Att tekniken inte gått framåt så mkt för att effektivisera utan snarare för att göra det lätt för oss. Vem vill inte vara lat?!?
Personligen tror jag, som känner igen mig, att de som MÅSTE träffa folk hela tiden inte trivs med sig själva. Jag är skitsocial - ibland! För det är också helt underbart att bara vara hemma och kolla en film under en filt, eller bara dricka kaffe och fäjsbooka - med total tystnad omkring sig. Eeeh, du kanske ska ha någon mer olik dig som kommenterar. Inte en som försvarar dig och sig själv samtidigt.... :O

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Filozophie

21 april 2010 15:35

Japp, inte kan man annat än älska dig:) Och visst har du så rätt i att man kan avläsa mycket av en människa genom att kolla hennes/hans FB-grupper, frågan är hur du skulle kategorisera mig. Jag tror att du skulle skratta högt! Inte för att jag är en konstig kuf, hillbilly eller politiker utan snarare för att vi verkar vara ganska lika och verkar ha mycket gemensamt. Sociolog som jag är, humanist och positivist likaså hade vi nog haft en hel del roligt att diskutera över en flaska vin. Länkar dig till min blogg om det är ok, för detta är en blogg jag kommer följa med glädje:) Stor kram/FiloZophie

http://filozophie.bloggplatsen.se

 

Emelie

21 april 2010 16:29

Jag gillar verkligen din blogg, trots att du inte skriver om katter!

http://emmisibirier.bloggagratis.se

 

osten

21 april 2010 16:54

Det är bra att vara lite lat ibland:) hehe :P änner mig lite dum som kmr här med ett inlägg när ni håller på med en diskusion (stavning!?) haha! ^^ Men ibland får man störa lite ;)

http://www.greentea.bloggplatsen.se

 

Monster

21 april 2010 17:19

Haha, så jävla värd blogg! :D Keep up the good work. Du åker LÄTT upp på min länk-lista! :D

Have a nice one. MVH The Monster

http://dannydee.bloggagratis.se

 

Xecute

21 april 2010 21:08

Ohh, tack hörni allihop! *glad* Monster, är det du som är min favoritdryck på två ben? :-)))

 

Monster

22 april 2010 14:29

Tydligen! :D Hahah, jag är full av energi, så det MÅSTE ju stämma. :)

http://dannydee.bloggagratis.se

 

Ewa

28 april 2010 16:00

En ny sorts grupp av individer: de socialt trevliga ensamvargarna. Jag är med där. Man behöver ju inte var otrevlig bara för att man föredrar att vara ensam, eller hur? På filmer och i böcker, så är alltid ensamvargarna otrevliga. Varför det?

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kanske inte bloggar ofta, men när jag bloggar bloggar jag, och då bloggar jag rejält (Edvard Blom)      Hänt sedan sist: Är tillbaka i yrket jag utbildade mig i och jobbade med under många år, bland annat på dåvarande Örebro Kuriren. Där star...

Vi kommer alla dit förr eller senare. Vi alla kommer bli föräldralösa. Ingen förälder lever för evigt.  Man kan tycka att det inte är en så stor grej; det händer alla och är en naturlig del av livet. Man föds och man dör. Det är inte konstigt att e...

Häromveckan ifrågasatte min äldsta son varför jag haft "så många" pojkvänner. Dels är han ung; fyller snart 18 år, dels är han högfungerande autist och därför i vissa lägen lite fyrkantig. Saker är ofta svarta och vita.  Jag försökte förklara livet...

Det slår aldrig fel. Så fort man är riktigt skönt bajsnödig, sådär så man faktiskt ser fram emot att sätta sig på toaletten, ja då hinner man inte mer än börja förrän nästa person knackar desperat på dörren.  "Mamma jag måste kissa!" Det spelar...

Nu måste jag bara! Jag står inte uuuuuuuuuuut längre om jag inte får göra det. Kommentera Gilmore Girls, alltså.   Jag vet, det är en gammal serie. Följde den lite sporadiskt för många år sedan, i början på 2000-talet. Tyckte den var bra, men u...