Fortsätter med offerämnet genom att svara på några kommentarer.

"Du känner väl inte alla människor. Det handlar inte om att vara något "offer". Själklart kan någon göra mig glad, ledsen, arg etc, precis som jag kan göra detsamma mot andra.(Känner någon med en slags sjukdom men som är oerhört positiv egentligen men "sjukdomen" får personen ur balans ibland. Lite ödmjukhet skadar inte här i världen!!!"

Jo, det handlar om att vara ett offer. För om du menar att andra bestämmer över dina känslor, är du ju ett fullkomligt viljelöst offer för dem, som ett skepp utan besättning. "Oj en storm, hoppsan jag välter, för jag kan inte styra mig själv..."

Nej jag känner inte precis alla människor i hela världen, det måste jag erkänna. Men jag har dels själv varit djupt deprimerad och tagit mig ur det genom KBT; alltså att ändra sättet att tänka. Och dels känner jag och har känt många med depression. OBS - depression, INTE psykos eller psykopati. Utöver det kan jag tillägga att det finns en HEL DEL forskning som klart och tydligt bevisar att sockerpiller funkar lika bra eller bättre som diverse mediciner och psykofarmaka. Dvs, man kan tänka sig frisk från fysiska och psykiska sjukdomar när man blir lurad att tro att man får medicin som fungerar. Så kraftfull inverkan har våra tankar.

Jag ville få fram ett budskap i ett inlägg - inte skriva en bok i ämnet. Därför tyckte jag inte det var plats för en massa ödnjukt dravel. Det jag gjorde var att så kort och koncist som möjligt sammanfatta hur det faktiskt fungerar. Men visst, om du tycker att det är skönare och lättare att skylla på andra för hur du mår, så fortsätt för all del med det.

" Intressanta tankar du skriver men tyvärr är det ju inte riktigt så enkelt. Visst gör vi våra val, men livet är ju aldrig svart eller vitt...du verkar blunda för gråzonerna. Jag håller med dig i det mesta du säger även om resonemanget är lite förenklat.
Men vi är individer och vi styr själva våra liv. Alla har möjligheter i Sverige, men alla vågar inte ta chansen, för det är lättare att skylla på bakgrund, miljö, dålig barndom, orättvisor och andra människors elakhet."

Ja, som sagt så förenklade jag - för att det här ju är en blogg och inte en bok. Det finns massor av gråzoner, men jag hävdar med bestämdhet att i 99% av fallen kan man tänka sig till att ha det bättre. "En mjölkerska kan mjölka kor till Guds ära."  - citat Martin Luther. Just det, och en sopåkare kan välja mellan att hata sitt jobb, eller sätta en ära i att utföra det så bra som möjligt, se sitt eget värde (för hur f*n skulle det bli om ingen jobbade som sopåkare?!?!? snacka om viktigt jobb!!!) och utföra det med så mycket glädje det går. En arbetslös person utan vänner och familj, med barndomen full av hemska trauman, kan fortfarande välja hur han/hon vill ta sig an sitt liv; från det negativa hållet, eller från det positiva. (Bäst jag tillägger här, innan jag får fullt med påhopp från diverse arbetslösa och traumaoffer, att jag har levt långa perioder utan jobb, varit tvingad att leva både med och utan socialbidrag, varit nära att bli hemlös och definitivt känt mig förnedrad på arbetsförmedlingen, för att inte tala om i kontakten med sociala myndigheter... och trauman... jorå, har en bunt såna också i bagaget... )

Sist men inte minst, tack för alla intressanta kommentarer!

Fortsätter "svara" på en mycket bra "kommentar" som jag fick häromdagen. (Nej, leta inte, den är på begäran inte publicerad.)

Bland annat skrev personen om att sopa bort alla "måsten" i sitt liv. Det är något som jag själv propagerar för så fort jag får tillfälle!

"...men jag är av åsikten att det inte finns NÅGRA "måsten", förutom två! Det ena är det faktum att du MÅSTE dö någon gång, och det andra att Du MÅSTE välja i ditt liv! Min tredje levnadsregel är att jag försöker att inte ångra saker. Jag vill verkligen inte gå och tänka på saker jag gjort som jag vill ha ogjorda, då detta kräver otroligt onödig energi. Jag försöker att leva i nuet totalt och har aldrig mått bättre!"

Även jag gör mitt bästa för att leva efter dessa deviser. Just det att man VÄLJER är ju essensen av livet! Så otroligt många människor fattar inte det!

"Han gör mig så jäkla arg".

"Jag blir så glad när hon säger så."

"När det regnar blir jag alltid deppig".

"Åh nej, det regnar! Då måste jag genast bli låg..."

Skulle inte tro det. Så här funkar det ju; "Jag gör mig själv arg på honom".

"Jag gör mig själv glad när hon säger så".

"Jag ser själv till att jag blir deppig när det regnar".

INGEN och INGENTING kan bestämma över någon annans känslor! Eller handlingar. Eller tankar. De hänger ihop i en klar och tydlig följd - först kommer tanken, som föder en känsla, som föder en handling. Så om du bestämmer dig för att tänka negativt, får du negativa känslor och handlar därefter.

Tanke - känsla - handling

"Men, det är väl klart att man blir arg och ledsen om någon är dum mot en!"

Nä, det är inte alls så jäkla klart!!! Visst, VILL man vara arg och ledsen, så tillåter man sig att bli det. Men nästan oavsett vad någon annan gör eller säger, kan man skita i att låta det påverka sig. Så någon sa att du är en ful och dum idiot? Jaha, det var ju elakt, men vore det inte jäkligt dumt att låta denna elaka person lyckas med att göra dig sårad och ledsen? Istället för att du konstaterar att det som sägs inte har ett dugg med dig att göra egentligen? Låt inte idioter vinna! Till och med depressioner kan till stor del tänkas bort! Jag säger inte att det är lätt. Tvärtom. Kräver åratal av träning. Jag är långt ifrån färdigtränad själv...

Tankar är den bästa medicinen

Sedan finns det förstås många situationer där det är ytterst sunt att bli förbannad. Självklart. Det är en helt annan sak. Då bör man välja att bli arg och inte ta skit. Till exempel när ens partner behandlar en som en hög dynga eller en dörrmatta. Men se till att ilskan leder till något positivt. Använd nödvändig ilska till att se till att inte bli trampad på.

Det är också sunt att tillåta sig att vara negativ, så länge man är medveten om att man väljer det, varför man väljer det och inte låter det ta överhanden.

Alla "blir" sura och deppiga och irriterade ibland. Det viktiga är som sagt att vara medveten om att man gjort det valet. Att man inte är ett offer för de omständigheter man är sur och irriterad på. T ex jag väljer ofta och gärna att lacka ur på curlingföräldrar och rasister och jag väljer att bli pissur när jag är trött och less. Men jag vet alltid att jag väljer det.

Människor som tror att de är offer, är outhärdliga, osexiga, otrevliga och... ja, vidriga.

"...Jag har slutat bry mig om småsaker som att bli vräkt eller fattig i Sverige, delvis efter all skit som hänt men också pg a att det just nu är ca 70% av Världens befolkning som ALDRIG kommer få det så bra som jag kan få det som hemlös eller "fattig" i Sverige."

Mycket bra skrivet! Tyvärr verkar det som om att enbart människor som har fått några käftsmällar av livet förstår detta. Är det något jag blir rejält upprörd på, är det bortskämda puckon som tror att livet är slut om de inte kan köpa de senaste dator- och mobilmodellerna.

Det var det... fortsätter senare... :-)