I´m a fag hag-wannabee.

Problemet är att jag inte har någon bögkompis just nu. Det vimlar inte av officiella bögar i det här lilla samhället.

Inte undra på det!

Det är ju helt otroligt, hur inskränkta medel-Svenssons är! Okej, det kanske inte är lika uttalat hos de som inte är födda på 1950- och 1960-talen. Men... det finns där. Rädslan.

Rädslan för att kanske något av ens egna barn ska visa sig vara homosexuell.

Människor från mina föräldrars generation och bakåt kan göra mig fullständigt rabiesgalen när de inte kan dölja sina ogillande miner, då de får syn på min sons fint lackade naglar. Eller, när de försiktigt försöker säga till mig att det kanske är lite olämpligt att en pojke har prinsesskläder och mammas (skitsnygga) pumps. Eller när han, sonen alltså, går omkring och känner sig jättefin i rosa Hello Kitty-keps med tillhörande Hello-Kitty-strumpbyxor.

För, tänk om han blir BÖG!!!!!

..och skulle han bli det har han förmodligen ärvt generna från mamma Peppar, till höger...

Jag skulle mest tycka att det var coolt om min yngsta son visade sig vara homo.

(Okej, okej, jag får väl erkänna att jag mest gillar "vanliga" bögar. En läderbög i familjen skulle väl inte vara superkul, men blir han det, så blir han det...)

Inte bara för att de flesta bögar har en extremt bra känsla för stil och musik...  (fördomsfull - jag? Näääää?!??    )

Men också för att homosexuella tillhör en grupp människor som är ovanligt starka. Ingen som inte har provat det kan förstå hur det kan vara, och är för de flesta, att "komma ut ur garderoben". Kanske bli förskjuten av både familj och vänner. Eller att leva ett liv där kränkningar i värsta fall tillhör vardagen. Ingen kan förstå hur det är att vara homosexuell på en mindre ort än Stockholm. Utanförskap, mobbning, kanske till och med förföljelse, drabbar de flesta.

De flesta föds med sin sexuella läggning. Att den skulle gå att "bota" kan väl bara människor med samma IQ som fiskmåsar tro? Förresten, vad är det de vill bota? Förmågan att älska?

Det finns också många som blir homosexuella efter fruktansvärda övergrepp och upplevelser. Då jag pluggade politik i Stockholm umgicks jag bland annat med tre lesbiska tjejer. Två av dem hade så hemska trauman i bagaget, att de inte kunde tänka sig att vara i närheten av män.

Men varför man blir homosexuell och alla olika varianter av homosexuella är egentligen inte alls det jag skulle skriva om. De få jag har haft äran att umgås med har i alla fall varit några av de starkaste och modigaste människor jag mött.