Kvällsmat: En korv.

Just det. En korv. Utan bröd, ketchup, senap osv.

En korv bara. I lite papper.

Korv. Because I´m worth it.

Korv. Probably the best korv in the world.

Think big. Think Korv.

Korv makes the world go ´round.

En stor bild på min korv. Den var god. Kanske för att den såg ut som en penis i papper. Eller för att den helt enkelt hade goda smakegenskaper och kvalitativt innehåll. Därom tvista de lärde.

//X - bara pyttelite övertrött

Efter att jag upptäckt att det inte är pk att offentligt vara intresserad av kost och träning (på sociala medier), letade jag upp ett gäng grupper med likasinnade. Nöjd med att ha hittat ställen att få skriva om sådant jag tycker är både viktigt och intressant. Och där det är okej att berätta att jag sprang ("idag igen") - och både hur fort och hur länge.

Såg också fram emot att ta del av andras inlägg. Få inspiration, pepp, information, nya idéer.

Jodå, visst finns det input att få. Absolut. Men det jag inte räknat med var vad jag måste stå ut med för att få ut det jag vill.

Nämligen bekräftelsehororna.

De som inte i första hand är där och skriver inlägg för att de är intresserade av träning, utan för att få bekräftelse - helst från det motsatta könet.

Ibland kan man tro att det är någon slags datingsite. Eller modellsida för anknäbbsbrudar (och är det något jag avskyr, så är det überplastiga platinablonda anknäbbsbrudar med fakeboobs och ögonbrynen från helvetet Det är inte det ideal jag vill att mina döttrar ska ha, men de är överallt och bara förökas. Idioti är jävligt smittsamt.... )

Den här fick förstås enbart kommentarer från killar. Syftet uppnått med andra ord. 

Och vad har den med träning och kost att göra?!?

Det är synd. Det "förstör" för de som är seriösa. De som lägger upp bilder på sig själva på ett seriöst sätt. Och ja, det är skillnad. Man märker direkt vad syftet är....

Klart man vill vara snygg på de bilder man lägger upp, som visar hur långt man kommit i sin träning. Men det är en helt annan sak än de här puckonas jakt på likes från det motsatta könet.

Tjejen som stod i väldigt höga klackar och var fullsminkad, på gymet, tog nog priset. Önskar jag hade sparat den bilden.

Häromdagen lade en helt vanlig, träningsintresserad tjej upp en lite rolig bild på sin svettiga bakdel. Men ville försäkra sig om att ingen misstog henne för en bekräftelsejunkie.

En kommentar löd som följer:

"Det där var ju nästan 1800tals varning på att visa upp dig sexigt. I den här gruppen kan man stå som man och knäppa kort PRECIS ovanför det väl rakade skrevet och tjejerna blir som galna. Som tjej kan du stå med tuttarna ihoptryckta och svettiga i en sport bh och få samma reaktion från männen. Så det är lugnt, du är långt ifrån att behöva oroa dig. Bra jobbat btw!!"

Dagen efter att jag skrev det här inlägget, var det någon som också reagerat och lagt upp ett inlägg i en av grupperna:

"Har ni nånsin reflekterat över "likes" på olika foton som läggs upp här. Seriöst alltså, en kille som tränat i tre års tid och gått från 150 kg till 80 och har tränat strikt i tre års tid kanske får 30 "likes" som mest.. Så scrollar man ner och ser en röv bild som knappt är tränad, och den sitter på 300 likes. Är det här en sida för att posta upp saker för att överstiga likes ni får på ert instragram konto?! Sen sitter folk och gnäller på att "detta inte är en dejting sida" eller "sluta lägga till mig som vän"... Den här sidan börjar fan spåra ur!"

Kommentarerna till denna status? En del höll med. De flesta (bekräftelsehororna är överlägsna i antal) inte.

Suck.Jag lär få leva med dessa fåfänga, osäkra bekräftelsejunkies. Inte bara idioti är smittsamt, men även låg självkänsla...  

...du lyckades med din PR-kupp. Du fick massor av uppmärksamhet. Ditt namn flödar över hela nätet. Fanns det någon som inte visste vem du var innan du reste dig ur soffan, så vet de det nu. Yo, niggah, all hoes n´bitches know your name.

Nej just nej, nigger var fel, men hora och bitch var rätt. Förlåt.

I varje fall var det viktigaste att du fick synas och höras riktigt ordentligt, om du så skulle kliva över lik. En äkta uppmärksamhetshora.

"Artisten var under torsdagsmorgonen gäst i programmet men gjorde klart redan från början att han inte var på plats för att diskutera det han var inbjuden för" - Expressen.

Say no more...

Hade jag suttit i soffan hade jag rest mig när DU kom in. Eftersom DU är en patetisk "gangsta-wannabee" som ohejdat använder ordet neger/nigger och andra kränkande ord.

Att TV4 fegt dansar efter din pipa gör inte saken bättre. Det finns många fler, bättre och seriösare sätt att stå upp mot rasism än detta. Särskilt för ett stort TV-bolag.

Snälla mediesverige. Sluta huka för minsta antydan till rasismanklagelser. Skaffa lite jävla stake - och granska Adam Tensta också....

Läs gärna "Adam Tensta personifierar dubbelhyckleriet".  

Så är vi i Danmark igen. Jo, jag skrev nyss att jag inte flänger runt hela sommarlovet med ungarna, men den årliga resan till Köpenhamn räknas inte in i kategorin "flådig semesterresa i stressens tecken". Vi åker hit varje år för att träffa familjemedlemmar som bor alldeles för långt bort. Å andra sidan har vi någonstans att bo när vi är utomlands. Ah maj gaad, vi är faktiskt utomlands ju! Alla fyra barnen tycker fortfarande att Danmarksresan varje år är helt fantastiskt rolig, så fort vi åker hem börjar tjatet om ifall vi verkligen åker nästa år igen och exakt hur många dagar är det kvar mamma tills vi ska åka dit igen?

Det är bra! Det betyder att jag, med förhållandevis små medel, kan göra något roligt med barnen. En vecka smockfull med roligheter. Jag menar, det är en upplevelse bara att åka rulltrappa och tunnelbana, när man är barn som bor längs en grusväg på landet!   

De är lite som spädbarn som skrattar åt att man lipar. Dvs ytterst lättroade och lättimponerade. Det gillar jag. Mina ungar har inte blivit blasé på resor än.

Vi öppnade årets omgång med att dra till Dyrehavsbakken. Åtta timmar senare var alla helt hålögda men väldigt nöjda. Nej, det är inte lika stort som Liseberg, men det är mysigt, anrikt - faktiskt världens äldsta nöjesfält! Det finns mer än riklig mängd attraktioner och; man går in gratis! Sug på den!

Barnens morfar bor bara några kilometer från Amager Strandpark. Havet alltså. Med metron, vars station ligger ett stenkast från lägenheten, tar det bara några minuter att ta sig dit. Annat var det när jag var barn. Alla promenader till stranden med packning och pappa. Men det var ju mysigt!  Och på den tiden var det "bara" en kilometerlång strand. Nu har det byggts öar och upplevelser och gud vet allt. Jättefint! Jag passade på att utforska allt nytt under en springtur. Wow. Det kändes som att springa längs en strandpromenad i Spanien!

Idag hittade vi en fantastisk, nybyggd simhall; Valby Vandkulturhus. Ett paradis för barn i modern stil. Inträde: 20 dkr för vuxna, 10 dkr för barn! Bara några stationer bort från Hovedbanen. Köpenhamn är inte en stad där man behöver välja att ha tråkigt eller göra av med en förmögenhet...

Heja Köpenhamn. Barnen tycker att vi ska flytta hit. Nja. Med tanke på att jag flyttade härifrån när jag fick barn, just för att en storstad kändes som ett mindre bra ställe för barn att växa upp på, så... nej. Men det är rigtigt hyggeligt. Ja, vi hygger os helt vildt!  Imorgon fortsätter vi "male byen röd" - dvs göra stan osäker!

Av någon anledning är jag alltid efter när det gäller TV-serier.

Har snart sett klart alla säsonger av "How I Met Your Mother" - fast den lade ju ner långt innan jag ens började titta.

Samma sak med "Mad Men". Den upptäckte jag när det var en säsong kvar. Lyckades se alla säsonger på några månader men fick sedan vänta länge på den sista. Nåja, då kände jag mig åtminstone som om jag faktiskt hade lite koll.

Och "Game of thrones". Den fantastiska serien upptäckte jag medan resten av världen nästan hade sett klart näst sista säsongen.

Nu har jag precis upptäckt "Modern Family".

Wow!

För det första; Al Bundy är med - och han är sexigast av alla! Såååå coool! På samma sätt fast ändå inte som i "Våra värsta år". Den Manlige Mannen. Fler Jay Pritchetts åt folket (den kvinnliga delen)!

För det andra - Alex. Varje gång hon äntrar rutan dör jag lite i mammahjärtat; hon är så lik min lilla älskade M!

För det tredje: Mitch. Vi älskar Mitch. Med "vi" menar jag "jag". Om jag vore gay, vore jag Mitch.

Resten av gänget förärar jag min hatkärlek. Jag älskar att irritera mig på Claire, Manny, Haley, Cam. För att inte tala om Lily. Vilken liten snorunge från det varma stället! Claire, var ska jag börja?!? Gaaaaaah! Men det är ju förstås det som deras karaktärer går ut på. Älska eller hata. Phil? Oh my f-ing god. Jag tackar Gud varje dag för att JAG inte är gift med honom!!   

Men det bästa med Modern Family är, att trots att det är en "komediserie", så ger den stoff till allvarlig eftertanke. Den ger verkligen saker att tänka på. Den är, under den glättiga (och ofta irriterande, på ett bra sätt) ytan, djupt filosofisk och tar upp de där sakerna i livet som vi alla funderar på och råkar ut för. I föräldraskapet. I förhållandet.

Jag f-ing ÄLSKAR Modern Family!

Fantastiska bloggaren Zeunerts senaste inlägg om sommarlovet fick mig att fundera. Hur viktigt är det att fylla barnens sommarlov med aktiviteter och resor? Och var ligger ribban nu för tiden egentligen?

En del verkar hetsa sig igenom hela lovet. Måste hinna med minst en utomlandsresa, pressa in andra kortare upplevelseresor (typ Liseberg), ha femton grillpartyn och åtta andra somriga tillställningar medan de samtidigt förstås är i sommarstugan eller i den jätteflådiga megastora husvagnen som ser ut som ett sommarställe eftersom man anlagt både trädgård, trädäcksaltan uthus, staket, friggebod och vedbod vid den.

Därmed höjs ribban för vad man "ska" ge sina barn på lovet. För alla föräldrar.

Som vuxen utan barn suckade jag bara roat och lätt hånfullt åt dessa stressmongon.

Men med barn, som vuxit sig stora så att de omges av andra barn de kommunicerar med, hamnade jag i en annan sits. Självklart infinner sig en viss avundsjuka hos mina, när de får höra historierna om än det ena, än det andra.

Å andra sidan vet jag flera andra familjer som gör som jag - det vill säga är hemma på somrarna. Tar det lugnt. Åker och badar på den lokala stranden. Kanske en eller två dagsturer till något roligt ställe men that´s it. Man måste inte hoppa på sommarlovskarusellen! Den snurrar bara fortare och fortare och fortare tills alla mår illa och vill gå av...

Så när mina barn frågar varför vi inte åker till Legoland, Liseberg och fan och hans moster, svarar jag lugnt; "Ett: för att vi inte har råd att åka på hundra grejer och två, för att vi har mysigt när vi är tillsammans ändå."

Äkta kärlek är att kunna sitta still, ha tråkigt och vara tysta tillsammans, eller hur var det?   

Hej och välkomna till Xecutes blogg.

Xecute har idag börjat prata och skriva om sig själv i tredje person. Det har Xecute sett i rampljuset att man ska göra.

Tränat idag, det har Xecute inte gjort, trots att Xecute borde ha tränat. Särskilt biceps, triceps, inre- och yttre njurmuskler samt Atlas och lilltån. Xecute får ta sig i kragen och träna dessa viktiga delar på sin vackra kropp imorgon istället. Imorgon är en annan dag, som Jan Johansen så vist sjöng. Eller var det Johanson? Xecute är inte säker, men hon tror på det förstnämnda alternativet.

Däremot lyckades hon springa en mil igår, på nästan rekordtid. Minus 12 sekunder från personbästa närmare bestämt. Så nu ska hon byta nick till Snabba Xecute. Det låter coolt, tycker Xecute. F´låt, Snabba Xecute. Fast förmodligen är det en ytterst subjektiv benämning. Är hon verkligen snabb? Jämfört med den jämnårige Haile Gebrselassie är Snabba Xecute inte ett dugg snabb. Jämfört med den gamla damen som brukar frekventera Ica Nära med sin rullator är Snabba Xecute fenomenalt supermegasnabb.

Snabba Xecute klurar vidare på den frågan. På gymet. Intrasslad i latsmaskinen.

Min bloggfrekvens är väldigt ojämn. Lite som att titta på monitorn som är kopplad till någon med arytmi. Hej och hå, nämen hoppsan har jag en blogg? Den glömde jag visst ett par dagar. Eller ett år.

Så kan det gå när man börjar bli gammal och dessutom alldeles för harmonisk.

Det mest intressanta som har hänt idag är att jag plötsligt kom i håg att jag nog har ett Instagramkonto.

Jag kollade.

Det hade jag.

Sist jag använde det var väl i anslutning till att jag nyss skaffat det, för cirka tre år sedan.

När jag för första gången faktiskt gick in på mitt eget konto, och tittade på bilderna där (det hade jag aldrig gjort förut, tro det eller ej), insåg jag att jag inte förstått mig på det hela sådär jättebra. Det fanns massor av bilder som jag inte anade att de hamnat där. Jag tyckte väl att det var kul med alla filter och använde fotona på andra sätt, utan att fatta att de automatiskt lagrades på en till sida.... jamen jag ÄR det mest otekniska.........     

Nu var det som tur är inte några explicita bilder jag menar. Nej nej. Bara allmänt vardagliga, inte särskilt bra bilder, på olika sätt. På barn och tvätthögar och lekplatser. Minns mycket väl när jag tog dem, och att jag inte hade en tanke på att de skulle Instagrammas.

Så jag har lärt mig något nytt idag.   

//X